ELVIS COSTELLO – ARMED FORCES - 1979
Har du Armed Forces stående i något hörn kan det vara dags att plocka fram den igen. Det är en riktigt rolig new waveplatta från det sena 70-talet. Lite underskattad kanske, i skuggan bakom This Years Model och My Aim Is True.
Det är sällan Armed Forces nämns när man till äventyrs börjar snacka om tidiga costello-skivor, vilket inte händer så ofta nu för tiden, det hör ju till en annan epok. Men OM det skulle göra det är det This Years Model och My Aim is True som kommer på tal. Och möjligtvis Get Happy, om man råkat på folk med den läggningen, intellektuella popnördar med kappan fladdrande i vinden.
Armed Forces är underskattad, helt klart. Om jag nu hävdar att det är Costellos bästa 70-talare får jag säkert en och annan att gnissla tänder, eller avfärda det här som trams. Men jag tycker faktiskt den är lite, lite bättre än This Years Model.
Så här menar jag...
Musiken på Armed Forces är väldigt mycket bättre än på Costellos tidigare. Den är till och med ett stort steg framåt jämfört med This Years Model.
Vad som möjligtvis skulle väga över åt andra hållet är att EC:s röst är vassare på föregångaren. Men det är nog en smaksak. Och så är det nog en konceptskiva. För Costello har siktat in sig på armén och gör anti-militaristiska uttalanden i nästan varenda låt.
Sen vete tusan om inte varenda en av de tolv låtarna är bra. Accidents Will Happen är en skön ”nästan-accapella” och en perfekt poplåt. Senior Service är suveränt poppig men oväntat ilsken, det är kul.
Oliver´s Army har lite ABBA över sig (just det!), men det är kanske av den anledningen jag gillar den lite extra. Skumma Goon Squad är bara lysande, och reggeatakterna i Two Little Hitlers är briljanta. En sak är säker. Den här skivan blir aldrig tråkig.
Nr: 1229/2222
Jag har skrivit om skivan tidigare, men har nu delvis skrivit om texten eftersom jag bytt ut min gamla slitna mot en ny fin.
Har du Armed Forces stående i något hörn kan det vara dags att plocka fram den igen. Det är en riktigt rolig new waveplatta från det sena 70-talet. Lite underskattad kanske, i skuggan bakom This Years Model och My Aim Is True.
Det är sällan Armed Forces nämns när man till äventyrs börjar snacka om tidiga costello-skivor, vilket inte händer så ofta nu för tiden, det hör ju till en annan epok. Men OM det skulle göra det är det This Years Model och My Aim is True som kommer på tal. Och möjligtvis Get Happy, om man råkat på folk med den läggningen, intellektuella popnördar med kappan fladdrande i vinden.
Armed Forces är underskattad, helt klart. Om jag nu hävdar att det är Costellos bästa 70-talare får jag säkert en och annan att gnissla tänder, eller avfärda det här som trams. Men jag tycker faktiskt den är lite, lite bättre än This Years Model.
Så här menar jag...
Musiken på Armed Forces är väldigt mycket bättre än på Costellos tidigare. Den är till och med ett stort steg framåt jämfört med This Years Model.
Vad som möjligtvis skulle väga över åt andra hållet är att EC:s röst är vassare på föregångaren. Men det är nog en smaksak. Och så är det nog en konceptskiva. För Costello har siktat in sig på armén och gör anti-militaristiska uttalanden i nästan varenda låt.
Sen vete tusan om inte varenda en av de tolv låtarna är bra. Accidents Will Happen är en skön ”nästan-accapella” och en perfekt poplåt. Senior Service är suveränt poppig men oväntat ilsken, det är kul.
Oliver´s Army har lite ABBA över sig (just det!), men det är kanske av den anledningen jag gillar den lite extra. Skumma Goon Squad är bara lysande, och reggeatakterna i Two Little Hitlers är briljanta. En sak är säker. Den här skivan blir aldrig tråkig.
Nr: 1229/2222
Jag har skrivit om skivan tidigare, men har nu delvis skrivit om texten eftersom jag bytt ut min gamla slitna mot en ny fin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar