FREE – TONS OF SOBS – 1968
Tons Of Sobs är ett typiskt bluesrockalbum från det sena 60-talet. Det finns egentligen inget som är särskilt originellt, Free levererar ett antal tämligen ordinära bluesrocklåtar. Men jag gillar skivan ändå.
Det finns dock inget som borde tala för det. Vill man ha tag i riktigt bra bluesrock från det sena 60-talet finns det massor att välja på som är betydligt mer intressant än Free; John Mayall, Claptons olika gruppkonstellationer, Shicken Shack, Fleetwood Mac...
Det finns en anledning till att jag aldrig ens letat efter skivan på vinyl, utan nöjt mig med en begagnad CD köpt på en loppis för ganska många år sedan.
Tons Of Sobs är inte ens något av de bättre plattorna med Free, i jämförelse med deras senare album; Free från 1969 och Fire And Water, 1970, är det ett alldagligt album. Lägg sen till att det egentligen bara finns en enda riktigt bra låt, andra spåret Worry.
Men Tons Of Sobs har någon slags naiv rock´n roll-charm, lite fånig men med en oförstörd hoppfull framtidsvision, som gör att det trots allt är roligt att lyssna på skivan.
Oftast räcker den känslan väldigt långt. Jag tycker också att Free gör sig lite bättre i låtarna med högre tempo än i den rena blueslåtarna. Jag tycker bättre om Over The Green Hills, Worry och The Hunter än låtar som Wild Indian Woman (som med dagens mått är lite väl sexistisk), Goin´Down Slow och Moonshine.
Nr: 128/CD
Tons Of Sobs är ett typiskt bluesrockalbum från det sena 60-talet. Det finns egentligen inget som är särskilt originellt, Free levererar ett antal tämligen ordinära bluesrocklåtar. Men jag gillar skivan ändå.
Det finns dock inget som borde tala för det. Vill man ha tag i riktigt bra bluesrock från det sena 60-talet finns det massor att välja på som är betydligt mer intressant än Free; John Mayall, Claptons olika gruppkonstellationer, Shicken Shack, Fleetwood Mac...
Det finns en anledning till att jag aldrig ens letat efter skivan på vinyl, utan nöjt mig med en begagnad CD köpt på en loppis för ganska många år sedan.
Tons Of Sobs är inte ens något av de bättre plattorna med Free, i jämförelse med deras senare album; Free från 1969 och Fire And Water, 1970, är det ett alldagligt album. Lägg sen till att det egentligen bara finns en enda riktigt bra låt, andra spåret Worry.
Men Tons Of Sobs har någon slags naiv rock´n roll-charm, lite fånig men med en oförstörd hoppfull framtidsvision, som gör att det trots allt är roligt att lyssna på skivan.
Oftast räcker den känslan väldigt långt. Jag tycker också att Free gör sig lite bättre i låtarna med högre tempo än i den rena blueslåtarna. Jag tycker bättre om Over The Green Hills, Worry och The Hunter än låtar som Wild Indian Woman (som med dagens mått är lite väl sexistisk), Goin´Down Slow och Moonshine.
Nr: 128/CD
Jag älskar Paul Rodgers i Free och debuten med Bad Company. Tons of Sobs kräver en del lyssning och som du säger den är lite för neutral.
SvaraRaderaLyssna på den på vinyl, oj va bra det blir / Pelle
SvaraRadera