LYNYRD SKYNYRD – SOUTHERN KNIGHTS – 1996
Ett ambitiöst dubbelalbum från Lynyrd Skynyrds liveturné 1995 borde inte vara något som intresserar någon utöver de redan etablerade fansen. Det är dock ett sjysst livealbum från våra gamla sydstatshjältar som visar att ”nya” Lynyrd Skynyrd var att räkna med. I det läget blir det lite underligt när bandet själv hela tiden referar till Ronnie van Zant.
Vi drar historien igen lite kort. 1977 kraschade det flygplan Lynyrd Skynyrd fanns med ombord på i Gillsbury, Mississippi. Flera av medlemmarna överlevde men frontmannen Ronnie van Zant klarade sig inte. Vid den tiden var Lynyrd Skynyrd verkligen på topp, Sweet Home Alabama och Freebird var låtar alla kunde.
Bandet återuppstod 1987 med överlevande gamla medlemmar och Ronnies yngre bror Johnnie som ny ledare. Lynyrd Skynyrd tog snabbt tillbaka platsen som ett av de stora sydstatsbanden även om det nya bandet ägnade sig mer åt hård rock än sydstatsrock. En jämförelse, mer som Molly Hatchet än som Allman Brothers.
Klart är dock att bandet levde på gamla meriter. Det är låtarna från före 1977 som fortfarande är de stora numren. Därför är det inte särskilt konstigt att det på detta livealbum från 1996 är låtar som Gimme Three Steps, Sweet Home Alabama, I Ain´t The One och Working For MCA som ger Lynyrd Skynyrd deras styrka och pondus.
Till deras fördel ska sägas att de i setlistan kastar in även ett och annat nummer från efter återuppståndelsen, till exempel Devil In The Bottle från 1994, som faktiskt blir en inspelningens höjdpunkter för mig.
För ska man vara petig låter Sweet Home Alabama, Freebird och de andra gamlingarna lite sega och utslitna. Jag tycker mig ana en viss trötthet i bandet att behöva spela dem igen, och igen.
Southern Knights är ännu ett bra livealbum från återuppståndna Lynyrd Skynyrd, jag kan inte påminna mig att de släppt någon enda dålig liveplatta.
Det är knappast en inspelning som tillför något nytt intressant och intressant till historien om ett av sydstatsrockens allra största band. Men det är definitivt ett album gamla Lynyrd Skynyrdfans borde gilla.
Nr: 4/CD
Ett ambitiöst dubbelalbum från Lynyrd Skynyrds liveturné 1995 borde inte vara något som intresserar någon utöver de redan etablerade fansen. Det är dock ett sjysst livealbum från våra gamla sydstatshjältar som visar att ”nya” Lynyrd Skynyrd var att räkna med. I det läget blir det lite underligt när bandet själv hela tiden referar till Ronnie van Zant.
Vi drar historien igen lite kort. 1977 kraschade det flygplan Lynyrd Skynyrd fanns med ombord på i Gillsbury, Mississippi. Flera av medlemmarna överlevde men frontmannen Ronnie van Zant klarade sig inte. Vid den tiden var Lynyrd Skynyrd verkligen på topp, Sweet Home Alabama och Freebird var låtar alla kunde.
Bandet återuppstod 1987 med överlevande gamla medlemmar och Ronnies yngre bror Johnnie som ny ledare. Lynyrd Skynyrd tog snabbt tillbaka platsen som ett av de stora sydstatsbanden även om det nya bandet ägnade sig mer åt hård rock än sydstatsrock. En jämförelse, mer som Molly Hatchet än som Allman Brothers.
Klart är dock att bandet levde på gamla meriter. Det är låtarna från före 1977 som fortfarande är de stora numren. Därför är det inte särskilt konstigt att det på detta livealbum från 1996 är låtar som Gimme Three Steps, Sweet Home Alabama, I Ain´t The One och Working For MCA som ger Lynyrd Skynyrd deras styrka och pondus.
Till deras fördel ska sägas att de i setlistan kastar in även ett och annat nummer från efter återuppståndelsen, till exempel Devil In The Bottle från 1994, som faktiskt blir en inspelningens höjdpunkter för mig.
För ska man vara petig låter Sweet Home Alabama, Freebird och de andra gamlingarna lite sega och utslitna. Jag tycker mig ana en viss trötthet i bandet att behöva spela dem igen, och igen.
Southern Knights är ännu ett bra livealbum från återuppståndna Lynyrd Skynyrd, jag kan inte påminna mig att de släppt någon enda dålig liveplatta.
Det är knappast en inspelning som tillför något nytt intressant och intressant till historien om ett av sydstatsrockens allra största band. Men det är definitivt ett album gamla Lynyrd Skynyrdfans borde gilla.
Nr: 4/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar