SHOCKING BLUE – GOOD TIMES – 1974
Om den här skivan kommit bara fyra år senare än den gjorde, 1978, kunde den blivit en new wave-ikon. Men nu släpptes den 1974 och då kunde inte intresset för den här typen av musik varit lägre. Shocking Blue betraktades dessutom, trots sin kultstatus i Holland, som ett band på dekis.
Följaktligen är Good Times det mest obskyra och minst ihågkomna albumet från bandet som alla kommer ihåg för Venus och Kurt Cobain älskade för Love Buzz. Good Times har inte ens släppts på CD, utom i en dubbelupplaga tillsammans med det nästan lika bortglömda albumet Dream On Dreamer, en kombination som visserligen var efterlängtad av de fans som tillkom efter Venus blev tv-reklamlåt, men bara de närmaste förstod att uppskatta.
Good Times på vinyl var svår att hitta redan på 70-talet och blev förstås en sån där tokdyr platta som man aldrig kunde köpa. Min ersättning blev en rysk piratkopia på CD, gjord som en replika av LP-skivan och med omslag av papper, som ska föreställa en japanpress.
Ganska välgjort arbete, en miniaffisch med Mariska Veres och teddybjörnar samt textblad följer med. Ljudet är dessutom överraskande bra.
Skivan släpps dock på vinyl igen den 18 januari 2018 av Music On Vinyl, (den är beställd och ska anlända den 19:e eller 22:a).
Det är inte bara ljudet som är överraskande bra på min piratskiva. Good Times är en oväntat bra platta, varierad och betydligt rockigare än vad Shocking Blues fans förmodligen förväntat sig. Låtarna är funkiga, har ett fräckt tungt anslag och melodierna är riktigt bra.
Det är i sig förvånande då bandets ledare, gitarrist och låtskrivare Robbie van Leeuven lämnade bandet innan Good Times spelades in. Nye gitarristen Martin van Wijk gjorde dock ett bra intryck, vilket emellertid inte hjälpte ett dugg på den tiden, året efter skivan gavs ut gav Shocking Blue upp.
Det var synd, Good Times kunde blivit starten på något bra. Om bandet orkat med några år till kunde de fått draghjälp av new wave, för stundtals kan jag inte låta bli att jämföra med Elvis Costellos låtar från den tiden.
Jag kan dock inte påstå att Good Times är ett bortglömt mästerverk, men det är en bra 70-talsplatta från Holland som är rolig att lyssna på.
Om jag ska nämna låtar får det bli inledningen med Good Times, My Life, halfpsykedeliska Morning Sun och countrystänkaren Nashville Rebel.
Våra ryska vänner har dessutom lagt med fem extraspår (som inte kommer att finnas med på Music On Vinyl-reissuen), bland annat Body And Soul och Angel, låtar som släpptes på en numera svårhittad singel när bandet återförendades 1994, samt ytterligare tre låtar från samma period.
Nr: 176/CD
Om den här skivan kommit bara fyra år senare än den gjorde, 1978, kunde den blivit en new wave-ikon. Men nu släpptes den 1974 och då kunde inte intresset för den här typen av musik varit lägre. Shocking Blue betraktades dessutom, trots sin kultstatus i Holland, som ett band på dekis.
Följaktligen är Good Times det mest obskyra och minst ihågkomna albumet från bandet som alla kommer ihåg för Venus och Kurt Cobain älskade för Love Buzz. Good Times har inte ens släppts på CD, utom i en dubbelupplaga tillsammans med det nästan lika bortglömda albumet Dream On Dreamer, en kombination som visserligen var efterlängtad av de fans som tillkom efter Venus blev tv-reklamlåt, men bara de närmaste förstod att uppskatta.
Good Times på vinyl var svår att hitta redan på 70-talet och blev förstås en sån där tokdyr platta som man aldrig kunde köpa. Min ersättning blev en rysk piratkopia på CD, gjord som en replika av LP-skivan och med omslag av papper, som ska föreställa en japanpress.
Ganska välgjort arbete, en miniaffisch med Mariska Veres och teddybjörnar samt textblad följer med. Ljudet är dessutom överraskande bra.
Skivan släpps dock på vinyl igen den 18 januari 2018 av Music On Vinyl, (den är beställd och ska anlända den 19:e eller 22:a).
Det är inte bara ljudet som är överraskande bra på min piratskiva. Good Times är en oväntat bra platta, varierad och betydligt rockigare än vad Shocking Blues fans förmodligen förväntat sig. Låtarna är funkiga, har ett fräckt tungt anslag och melodierna är riktigt bra.
Det är i sig förvånande då bandets ledare, gitarrist och låtskrivare Robbie van Leeuven lämnade bandet innan Good Times spelades in. Nye gitarristen Martin van Wijk gjorde dock ett bra intryck, vilket emellertid inte hjälpte ett dugg på den tiden, året efter skivan gavs ut gav Shocking Blue upp.
Det var synd, Good Times kunde blivit starten på något bra. Om bandet orkat med några år till kunde de fått draghjälp av new wave, för stundtals kan jag inte låta bli att jämföra med Elvis Costellos låtar från den tiden.
Jag kan dock inte påstå att Good Times är ett bortglömt mästerverk, men det är en bra 70-talsplatta från Holland som är rolig att lyssna på.
Om jag ska nämna låtar får det bli inledningen med Good Times, My Life, halfpsykedeliska Morning Sun och countrystänkaren Nashville Rebel.
Våra ryska vänner har dessutom lagt med fem extraspår (som inte kommer att finnas med på Music On Vinyl-reissuen), bland annat Body And Soul och Angel, låtar som släpptes på en numera svårhittad singel när bandet återförendades 1994, samt ytterligare tre låtar från samma period.
Nr: 176/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar