ETRON FOU LELOUBLAN – LES POUMONS GONFLES – 1982
Tempot är psykotiskt, som ett blixtrande strobljus. Växlingarna är outhärdliga, från franska chansons till en ylande sax, en blippande synth och en trummis med en helt egen agenda, som utan några betänkligheter ger sig ut i det okända med rytmer som bildar kolsyrebubblor i hela kroppen.
Sångaren, eller vad man ska kalla honom, håller dock musiken i ett hårt grepp och styr bandet med sin mässande stämma genom ett djuphavsblått skimrande töcken, blåsvarta rökmoln och ogenomskinligt vitt.
Efter det...En cirkusmanége, en varieté.
Den där saxofonen kan driva folk till vansinne, eller hur?
Lyssna på gitarristen, vilka fräcka riff...En predikant.
Etron Fou Leloublan är en minst sagt märklig upplevelse. En form av avantgardemusik som nog närmast kan jämföras med Samla Mammas Manna. För den som kan sin franska proggrock går det också en rak linje till Art Zoyd och Arachnoid hela vägen fram till 2000-talets moderna franska multikulturella jazz- och rockscen.
De ständiga växlingarna och oväntade vändningarna i musiken gör den svår att lyssna på, men samtidigt fascinerande och omöjlig att släppa.
Etron Fou Leloublan, som oftast förenklades till EFL, hör till de ursprungliga banden inom RIO, Rock In Opposition, tillsammans med bland annat Samla Mammas Manna och Henry Cow.
Att ett nära släktskap finns går inte att missa. Men jag vågar nästan påstå att EFL är ännu längre ut på kanten än Lars Hollmer. EFL spelade mellan 1976 och 1985 in fem studioalbum där Les Poumons Gonfles är det tredje.
Alla deras skivor är fruktansvärt svåra att få tag på trots att en del av dem släpptes på nytt 2013 och 2014. Den som vill ha tag på Les Poumons Gonfles måste dock leta efter 80-talsreleaserna eller nöja sig med den CD-upplaga som gavs ut i början av 2000-talet.
Nr: 1225/2222
Tempot är psykotiskt, som ett blixtrande strobljus. Växlingarna är outhärdliga, från franska chansons till en ylande sax, en blippande synth och en trummis med en helt egen agenda, som utan några betänkligheter ger sig ut i det okända med rytmer som bildar kolsyrebubblor i hela kroppen.
Att ett nära släktskap finns går inte att missa. Men jag vågar nästan påstå att EFL är ännu längre ut på kanten än Lars Hollmer. EFL spelade mellan 1976 och 1985 in fem studioalbum där Les Poumons Gonfles är det tredje.
Alla deras skivor är fruktansvärt svåra att få tag på trots att en del av dem släpptes på nytt 2013 och 2014. Den som vill ha tag på Les Poumons Gonfles måste dock leta efter 80-talsreleaserna eller nöja sig med den CD-upplaga som gavs ut i början av 2000-talet.
Nr: 1225/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar