JANIS JOPLIN – I GOT DEM OL´ KOZMIC BLUES AGAIN MAMA – 1969
Det var här Janis sparkade The Holding Company och i sin inrökta hjärna kokade ihop Kozmic Blues Band, som inte på något sätt var bättre, utan bara förvärrade hennes tillstånd. Bara något år senare var det över.
Följaktligen är I Got Dem Ol´ Kozmic Blues Again Janis Joplins minst intressanta album. Bandet kunde aldrig skapa den våldsamma energi som The Holding Company. Trots att namnet på skivan är ett av de fräckaste som gjorts når inte musiken till samma höjder. Om man ersätter blues med soul får man nog den effekten.
Jo, det är mer soul än blues på detta album. Något åtminstone jag svårt att förlika mig med. Inte så att Janis Joplin börjat snegla på Diana Ross och Supremes, men känslan finns där, bandet bakom henne är inne på soul, men jag är inte helt säker på att Janis var det själv, eller att hon ens visste om det.
En sak är säker, Janis var ingen Aretha Franklin. Nåja, att detta inte är ett av Janis mest framstående album har egentligen ingen betydelse i samanhanget. Ett album med Janis kan inte vara annat än lysande.
Jämfört med det mesta annat från samma tid står sig I Got Dem Ol´ Kozmic Blues Again väldigt bra. Man skulle utan att tveka kunna ställa den här plattan på samma skivhylla som alla Jefferson Airplanes album (förutom Surrealistic Pillow kanske), Doors första platta eller tidiga skivor av Grateful Dead. Så bra är ändå den här skivan, trots att jag knappt ens vill jämföra den med Cheap Thrills.
På listan över riktigt bra Janislåtar väljer jag ut inledande Try, som har all den där Janisenergin som den ska ha och därför blir en extatisk upplevelse. Avslutningen med Work Me Lord tycker jag också håller väldigt hög standard.
En kul notering att Janis gjorde en cover på Bee Gees To Love Somebody, vilket knappat är en låt åtminstone jag tänkte mig skulle dyka upp här. Men å andra sidan var nog hela inspelningen av detta album tämligen dimmig och ofokuserad, så det det kunde blivit ännu värre. Men missförstå mig inte, jag tycker det blev ganska bra ändå.
Nr: 1226/2222
Det var här Janis sparkade The Holding Company och i sin inrökta hjärna kokade ihop Kozmic Blues Band, som inte på något sätt var bättre, utan bara förvärrade hennes tillstånd. Bara något år senare var det över.
En sak är säker, Janis var ingen Aretha Franklin. Nåja, att detta inte är ett av Janis mest framstående album har egentligen ingen betydelse i samanhanget. Ett album med Janis kan inte vara annat än lysande.
Jämfört med det mesta annat från samma tid står sig I Got Dem Ol´ Kozmic Blues Again väldigt bra. Man skulle utan att tveka kunna ställa den här plattan på samma skivhylla som alla Jefferson Airplanes album (förutom Surrealistic Pillow kanske), Doors första platta eller tidiga skivor av Grateful Dead. Så bra är ändå den här skivan, trots att jag knappt ens vill jämföra den med Cheap Thrills.
En kul notering att Janis gjorde en cover på Bee Gees To Love Somebody, vilket knappat är en låt åtminstone jag tänkte mig skulle dyka upp här. Men å andra sidan var nog hela inspelningen av detta album tämligen dimmig och ofokuserad, så det det kunde blivit ännu värre. Men missförstå mig inte, jag tycker det blev ganska bra ändå.
Nr: 1226/2222
Du glömde Little Girl Blue, fantastisk känsla i den. En av mina Janis favoriter. Men vist Cheap Thrills är bättre.
SvaraRadera