OMEGA – SKYROVER – 1978
ELO gjorde det. Emerson Lake & Palmer också. Och vi får inte glömma Ekseptions The 5th. Alltså covers på Beethovens femte. Till den listan lägger jag nu till Omegas intro till albumet Skyrover. Beethovens femma igen, den funkar alltid.
Närmare bestämt handlar det om inledningen av Beethovens femte symfoni i c-moll, opus 67, allmänt kallad Ödessymfonin. Ett intro som redan på 70-talet blev en innegrej inom populärmusiken och förutom de jag redan nämnt använts vid massor av tillfällen, det finns till och med discoversioner.
Men nu över till Omegas Skyrover som med hjälp av den ödesmättade och pampiga inledningen tar sikte mot rymden och sen går i omloppsbana runt någon av jätteplaneterna i den yttre delen av vårt solsystem.
Vid den här tiden hade Omega nämligen upptäckt spacerock och att man kunde göra massor av spännande saker i en studio. Möjligtvis hänger det på att bandet några år tidigare tagit sig över järnridån och höll till i Västtyskland.
Att undgå influenser från den tyska krautrocken var då givetvis helt omöjligt att undgå. Det som kunde kallats ungerska influenser, som var tydligt på bandets tidiga album är här nedtonade till nästan intet, förutom sångarens brytning.
Skyrover var inte bandets första i genren utan en uppföljare till 1976 års Time Robber, som fått ett positivt mottagande inte minst av den tyska publiken, men också i Ungern där skivan gavs ut med ungerska texter och under namnet Omega 7.
Skyrover har även den en ungersk motsvarighet i Omega 8, men är inte lika intressant som sin föregångare.
Enligt min mening tycker jag Omega här upprepar vad de tidigare gjort, men det känns inte lika intressant och spännande, utan bara som ”mer-av-samma”. Det är dock en helt okej platta att ha i samlingen om man är intresserad av krautrock och spacerock. Albumet är omväxlande och på så sätt underhållande, men saknar eget uttryck och blir därför en i mängden, ungefär på samma sätt som Beethovens femte inom populärmusiken.
Nr: 394/2222
ELO gjorde det. Emerson Lake & Palmer också. Och vi får inte glömma Ekseptions The 5th. Alltså covers på Beethovens femte. Till den listan lägger jag nu till Omegas intro till albumet Skyrover. Beethovens femma igen, den funkar alltid.
Vid den här tiden hade Omega nämligen upptäckt spacerock och att man kunde göra massor av spännande saker i en studio. Möjligtvis hänger det på att bandet några år tidigare tagit sig över järnridån och höll till i Västtyskland.
Att undgå influenser från den tyska krautrocken var då givetvis helt omöjligt att undgå. Det som kunde kallats ungerska influenser, som var tydligt på bandets tidiga album är här nedtonade till nästan intet, förutom sångarens brytning.
Enligt min mening tycker jag Omega här upprepar vad de tidigare gjort, men det känns inte lika intressant och spännande, utan bara som ”mer-av-samma”. Det är dock en helt okej platta att ha i samlingen om man är intresserad av krautrock och spacerock. Albumet är omväxlande och på så sätt underhållande, men saknar eget uttryck och blir därför en i mängden, ungefär på samma sätt som Beethovens femte inom populärmusiken.
Nr: 394/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar