Hollies Butterfly

HOLLIES – BUTTERFLY – 1967

Butterfly är ett lysande popalbum av Hollies, men tvärtemot vad som allmänt påstås det är inte psykedelia, det är en popskiva. Sitar på ett par låtar, en text typ ”I´m Pegasus the flying horse” och en och annan psykedelisk ljudeffekt gör inte att det blir psykedelisk pop.

Hollies var givetvis aldrig något psykedeliskt band. Men 1967 var psykedelia grejen för säsongen. Det var Beatles och Sgt Pepper som satte agendan. Det slog igenom så hårt att till och med Rolling Stones tvingades hänga med på tåget och spelade in Their Satanic Majesties Request. Hollies Butterflyskiva dök också upp i det psykedeliska vågsvall som skakade om hela den brittiska popvärlden.

Men trots att det inte är psykedelisk pop är Butterfly en fantastisk popskiva ändå, så ingen behöver känna sig besviken. Det är ett album i precis samma anda som storheter typ Would You Believe och For Certain Because, men bättre än så.

Den stora skillnaden är att Butterfly aldrig blir tjatig eller tråkig. Till skillnad från Hollies tidigare plattor är det ingen skiva man tröttnar på efter bara ett par genomspelningar.

Kanske är det så att de ”psykedeliska” inslagen i låtarna gör att lyssningen blir intressantare än vanligt? Dear Eloise, Away Away Away och Would You Believe (som man hittar på den här skivan och inte på Would You Belive-LP:n) är tre av Hollies bästa låtar någonsin och mellan dem dyker det upp en rad andra små läckerbitar som nog borde blivit klassiker de också om det inte varit så att de hamnat på just den här skivan. Tänker då närmast på Postcard.

Gillar också Elevated Observations för de fräcka psykedeliska ljudeffekterna, inte för att låten i sig är särskilt intressant. Det är den låten, tillsammans med de indiska instrumenten på Dear Eloise, som gör att Butterfly så automatiskt kopplas ihop med Sgt Pepper.

Nr: 631/2222

Jag har skrivit om skivan tidigare, men då jag nu fått tag i ett bättre exemplar än den loppisskiva jag hade tidigare tycker jag att det går bra att skriva om den igen.