FFS – FFS – 2015
FFS är ett mycket märkligt samarbete mellan två helt skilda världar, Franz Ferdinand, det skotska indiepopbandet, och de betydligt äldre pop-, elektro- och synthguruer Ron och Russel Mael i Sparks. Mot alla odds blev samarbetet lyckat, väldigt bra till och med.
Inledningen till samarbetet var att Franz Ferdinand i samband med sin första skiva råkade säga att Sparks var deras stora favoriter. Bröderna, som alltid varit känsda för att gå egna och nya vägar, tog då kontakt och föreslog ett samarbete, vilket dock ut i sanden då. Det skulle dröja till 2013 när Kapranos var i San Francisco för en konsert och av en händelse stötte på sparksbröderna. Två år senare var skivan klar.
De flesta i branschen trodde att Franz Ferdinand hade mycket att lära ut om det senaste till de betydligt äldre bröderna Mael. Men det visade sig bli precis tvärtom. Franz Ferdinand konstaterade utmattat efter inspelningarna att det dem just upplevt var något av det häftigaste de varit med om och att de lärt sig så mycket nytt...
Det blev inte bara ett trevligt och lyckat samarbete, resultat blev också oväntat bra. Franz Ferdinand har tack vare skivan säkert fått en hel del nya fans, inte minst bland gamla Sparksbeundrare. Jag hör till dem. Albumet har troligen också fått en betydligt yngre generation att få upp ögon och öron för Sparks.
Kollisionen är nämligen synnerligen intressant och resultatet är i det närmaste explosivt. Bröderna Mael verkar trivas bra i sällskap med Franz Ferdinand och skapar en rad sylvassa akter där Police Encounters och Johnny Delusional hör till mina favoriter, båda lysande popdängor som är direkt kopplad till storheter som Propaganda och Kimono My House.
Det är kanske ingen tillfällighet att jag väljer att ta fram just de låtarna, jag kan Sparks ganska bra men har inte nån direkt koll på Franz Ferdinand. Skivan domineras dock inte av bröderna Mael utan känns tämligen väl avvägd mellan de båda tungviktarna, Franz Ferdinand får också gott om utrymme. Det gör att jag kan rekommendera albumet både till gamla sparksfans, som jag är övertygad om kommer att gilla vad de hör, och fans till Franz Ferdinand.
Nr: 1211/2222
FFS är ett mycket märkligt samarbete mellan två helt skilda världar, Franz Ferdinand, det skotska indiepopbandet, och de betydligt äldre pop-, elektro- och synthguruer Ron och Russel Mael i Sparks. Mot alla odds blev samarbetet lyckat, väldigt bra till och med.
Det blev inte bara ett trevligt och lyckat samarbete, resultat blev också oväntat bra. Franz Ferdinand har tack vare skivan säkert fått en hel del nya fans, inte minst bland gamla Sparksbeundrare. Jag hör till dem. Albumet har troligen också fått en betydligt yngre generation att få upp ögon och öron för Sparks.
Det är kanske ingen tillfällighet att jag väljer att ta fram just de låtarna, jag kan Sparks ganska bra men har inte nån direkt koll på Franz Ferdinand. Skivan domineras dock inte av bröderna Mael utan känns tämligen väl avvägd mellan de båda tungviktarna, Franz Ferdinand får också gott om utrymme. Det gör att jag kan rekommendera albumet både till gamla sparksfans, som jag är övertygad om kommer att gilla vad de hör, och fans till Franz Ferdinand.
Nr: 1211/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar