STEVE GIBBONS BAND – ROLLIN´ ON – 1977
Steve Gibbons Band var undergroundrockarna som efter många år på Birminghamns rökiga rockklubbar till slut fick chansen. Rollin´ On var Gibbons tredje men det första där man kan anan vad som skulle komma sen.
Det stora genombrottet kom ett år senare med albumet Down In The Bunker och singelhits som Any Road Up och No Spitting On The Bus. Rollin´On andas samma attityd och svettiga rock and roll. Ganska typiskt att plattans stora hit blev Chuck Berry-covern Tulane. Steve Gibbons är cool och avspänd och han verkar lira med ett hånflin på läpparna. I låten Mr Jones får man följa med på en resa genom storstadsdjungelns skitiga verklighet.
Men direkt efter vänder han och bjuder på en smäktande ballad i Till the Well Runs Dry, för att sedan höja blodtrycket till max med Tulane.
Gibbons tvekar inte att dra ner tempot och spela countryinspirerad storstadsrock. Och ibland går det nästan att jämföra honom med Steve Miller Band, som i psykedeliska Right Side of Heaven och Rollin´On.
Det är en oförutsägbar LP. Den kan bli kvällens stora behållning, eller också så sitter man och kliar sig i nacken och undrar vad det egentligen är frågan om. Det gjorde i alla fall jag där jag satt i källaren och spelade Tupelo Mississippi Flash om och om igen.
Men jag kom fram till att Steve Gibons Band inte kunde placeras i samma fack som pubrockrävarna Mickey Jupp, Dave Edmunds, Nick Lowe och andra. De kom visserligen från samma generation och hade liknande bakgrund, men Gibbons visade med Rollin´ On att det inte var den vägen han ville gå.
Steve Gibbons visste vad han gjorde, han var veteran redan i mitten av 70-talet. Men till det stora genombrottet 1978 med Down in the Bunker rakade han av sig skägget, sög åt sig än mer new wave-trenderna man kan ana på Rollin´ On och blev en knivskarp bandledare med cynisk blick och elaka samhällskritiska texter.
Min skiva är förresten signerad av Steve Gibbons. Det gjorde han när jag för några år sedan träffade honom för en intervju inför en konsert i Jönköping.
Nr: 209/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.
Steve Gibbons Band var undergroundrockarna som efter många år på Birminghamns rökiga rockklubbar till slut fick chansen. Rollin´ On var Gibbons tredje men det första där man kan anan vad som skulle komma sen.
Gibbons tvekar inte att dra ner tempot och spela countryinspirerad storstadsrock. Och ibland går det nästan att jämföra honom med Steve Miller Band, som i psykedeliska Right Side of Heaven och Rollin´On.
Det är en oförutsägbar LP. Den kan bli kvällens stora behållning, eller också så sitter man och kliar sig i nacken och undrar vad det egentligen är frågan om. Det gjorde i alla fall jag där jag satt i källaren och spelade Tupelo Mississippi Flash om och om igen.
Men jag kom fram till att Steve Gibons Band inte kunde placeras i samma fack som pubrockrävarna Mickey Jupp, Dave Edmunds, Nick Lowe och andra. De kom visserligen från samma generation och hade liknande bakgrund, men Gibbons visade med Rollin´ On att det inte var den vägen han ville gå.
Min skiva är förresten signerad av Steve Gibbons. Det gjorde han när jag för några år sedan träffade honom för en intervju inför en konsert i Jönköping.
Nr: 209/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar