Ett stilbrott av Tom Petty

Tom Petty var den stora hjälten i början av 80-talet. Men när Long After Dark kom 1982 fanns det nog fler än jag som började tvivla.

Nån förvirrad kritiker påstod till och med att han tappat inspirationen och gnistan...

Efter att ha rivit av rockrökarna Damn the Torpedoes och Hard Promises lugnade Tom Petty ner sig. Så det är klart. I jämförelse med dem är inte Long After Dark lika vass. Den är betydligt mer laid-back. Det är ett stilbrott, det är sant. 

Men inte för att det på något sätt är dåligt. Tvärtom. Det här är ännu en bra petty-skiva. 

Det är bara det att Heartbreakers har dragit ner lite på gitarrerna och i stället använder sig av synthar på sina ställen. Om det är bra eller dåligt rent allmänt, kan väl diskuteras. Men Petty får det att funka i alla fall.

Det finns flera riktigt bra låtar på Long After Dark. You Got Lucky blev en hit, även om den kanske inte var självklar för mig. Däremot gör Deliver Me inget annat än levererar.

Fan, av någon anledning kommer jag nästan alltid fram till att Tom Petty gör bra grejer. Hur kommer det sig?

Nr: 349/2000