Fan ta Meat Loaf

Det tog Jim Steinman och Meat Loaf 16 år att klämma fram Bat Out Of Hell II, 1993.

Men den riktiga II:an kom bara fyra år efter succéskivan från 1977. Dead Ringer från 1981. Den upprepar precis allt från sin framgångsrika föregångare.
 Jag tror inte att jag är den som avskyr Meat Loaf mest av alla. Jag känner en och annan gammal vinylsamlare som blir grön i ansiktet bara Meat Loaf och Jim Steinmans grejer kommer på tal. 

Därmed inte sagt att jag har särskilt mycket till övers för de där båda gossarna. Jag har väldigt svårt för sån här smörindränkt pseudohårdrock. 

Eller...Broadwayhårdrock är kanske ett bättre uttryck, det var väl det låtskrivaren Jim Steinman egentligen höll på med?

Dead Ringer är naturligtvis mycket värre än Bat Out Of Hell. Det som var en lite rolig nyhet med den första skivan gick så klart inte att göra om.

Klatschiga melodier och snygga arrangemang, men ohyggligt tråkigt. Mer har jag faktiskt inte att säga om Dead Ringer...

Vad som däremot är lite, lite kul - om man vill vara elak – är att Dead Ringer låter som nästan vilken hårdrockplatta som helst NU FÖR TIDEN!

Snyggt och prydligt producerad mainstream populärmusik, men förbannat trist.
Fan ta Meat Loaf!

Nr: 243/2000