Men det fanns ett amerikanskt rockband med det namnet också. Ganska kortlivat. De hann i stort sett bara med att spela in en platta. Sen var det slut. Det var 1972. Den skivan står i min samling.
På 70-talet upplöste och startade John Kay om Steppenwolf ett antal gånger. I en av de där pauserna ville bandets gitarrist, Michael Monarch, börja på nytt och startade ett eget band...Hokus Pokus.
Plattan skaffade jag på den tiden jag var ganska inne på gamla steppenwolf-skivor, For Ladies Only, At Your Birthday Party och de där. Så den här var ju nödvändig den också.
Jag minns inte riktigt vad jag tyckte om skivan då. Men Hokus Pokus låter inte särskilt mycket som Steppenwolf. Möjligtvis kan man väl hitta ett och annat riff om man letar noga.
Men det är tungt. Och ganska rått. Och väldigt funkigt. Fan, så mycket mer funk än Steppenwolf.
Och det är jävlar inte dåligt. Nånstans mitt emellan Funkadelic och betongrock.
Lite som Mother´s Finest...utan Baby Jane Kennedy då förstås...
Nu för tiden kallas det visst heavy psych och har väldigt hög status bland vissa samlare. Ibland räcker det med lite fuzz-gitarr...
Förr kallade vi det hårdrock. Det är nya tider.
Om man gillar tunga rytmer och en halvfräck gitarr. Så hittar du den här svårfångade plattan är det bara att slå till.
Jag läste en intervju med Michael Monarch där han berättar lite om skivan. Bland annat att bandet hade stora planer, men att det föll ganska snabbt.
Pengarna tog tydligen slut, så de hann precis få skivan färdig innan de blev utkastade ur studion.
Då verkar det ha tagit slut för Hokus Pokus också. För Monarchs del antar jag att John Kay kallade igen. Keyboardisten och gitarristen Scott Thurston hamnade hos Iggy & The Stooges och senare i Tom Pettys Heartbreakers.
Nr: 107/2000
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar