Man kan beskylla Graham Parker för att ha plockat upp alldeles för mycket av 80-talssoundet för att Steady Nerves från 1985 skulle kunna räknas till en av hans bättre skivor. Men det går inte att komma ifrån att han gör jävligt bra rocklåtar.
Steady Nerves går inte att jämföra med hans stora skivor som Squeezing Out Sparks eller för all del The Mona Lisa´s Sister. Men jag gillar den ändå.
Visst är soundet inte vad jag egentligen hoppades på. Det är alldeles för mycket blippande och bloppande på alldeles för många ställen. Och så är jag nästan allergisk mot såna där synthtrummor. Det finns det gott om på den här plattan.
Att Mighty Rivers är så bra att den kunde nog platsat på Squeezing...Och att Break Them Down är en alldeles lysande öppningslåt.
Steady Nerves är en bra platta, trots att den nog fanns i varenda reaback som cut-out bara några veckor efter att den släppts.
Det här är förresten Graham Parkers enda skiva på Elektra. Bandet bakom kallar sig The Shot. Och det blir naturligtvis extra bra av att gamle pubrockgitarristen Brinsley Schwartz fanns med bakom Parker (den här gången också).
Nr: 1779/2000
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar