Ingen slölyssning

När det gäller Greenslade är jag ute på hal is. Det här bandet hade jag egentligen ingen koll på alls innan jag för en tid sedan fick tag i ett par plattor.

Bland annat den här, Greenslades första från 1973. En skiva jag spelat rätt ofta den senaste tiden. Eller snarare – väldigt ofta.

Förmodligen beror det på att jag är ganska svag för tidiga Genesis...och Yes...och dessutom gillar (en del) av det Colosseum gjorde på sin tid.

Greenslade har mycket av det där, långa fantasifulla svepande keyboards – två för att vara på den säkra sidan – jazzinfluerad progrock, gärna med en del klassiska inslag. Ingen slölyssning med andra ord.

Den här plattan går inte att ha på i bakgrunden när man skriver texter – som till exempel den här – då blir musiken bara irriterande.

Nej, Greenslade ska man lyssna på, även om det inte alltid går att hänga med i alla märkliga vändningar och infall.

Greenslade har helt riktigt sitt ursprung i Colosseum. Både keyboardisten Dave Greenslade och basisten Tony Reeves hade tidigare lirat med det bandet.

Kopplingen till Yes finns där också, bland annat är bilden på skivomslaget gjord av Roger Dean, som också var konstnären bakom Yes fantasifulla albumbilder.
Greenslade gjorde bara fyra album tillsammans under 70-talet. Den här första plattan rekommenderas!

Nr: 1725/2000