Ingen kan väl påstå att Chuck Leavel och Sea Level försöker flirta med lyssnarna på sin LP Cats On The Coast från 1977. De två första låtarna leder tankarna direkt till Steely Dan och jazzrock för de fina rummen.
Men sen blir det bättre. Tredjespåret Stormwarning är ett instrumentalt inferno där Chucken vräker ut allt vad han kan ur sitt piano. Spretig och irriterande jazzfusion blandas med äkta sydstatsrock.
Det enda som egentligen saknas är väl en gitarr i klass med Dickey Betts eller Duane Allman, då hade det varit fulländat.
I fjärde låten, Had To Fall, går Sea Level hela vägen till Dr Johns mustiga gumbogryta och kokar ihop en rykande het anrättning.
Cats On The Coast är den andra plattan från sydstatsbandet Sea Level, en direkt avknoppning från Allman Brothers. Skivan är inte lika kraftfull som debutplattan från samma år.
Men gillar man southern rock och experimentell musik på gränsen mellan rock och jazz, då är det en skiva värd att äga.
Att påstå att Cats On The Coast är en rockplatta är dock ingen sanning. Chuck Leavells Sea Level ligger betydligt närmare jazzen. Men bara delvis lika välkammat och polerat som Donald Fagen och Walter Beckers Steely Dan.
Nr: 1352/2000
Det enda som egentligen saknas är väl en gitarr i klass med Dickey Betts eller Duane Allman, då hade det varit fulländat.
Cats On The Coast är den andra plattan från sydstatsbandet Sea Level, en direkt avknoppning från Allman Brothers. Skivan är inte lika kraftfull som debutplattan från samma år.
Men gillar man southern rock och experimentell musik på gränsen mellan rock och jazz, då är det en skiva värd att äga.
Nr: 1352/2000
Verkar vara en intressant skiva. Jag gillar Sea trains skivor och det är ju också lite fusion över dem. Lite svåra att ta till sig första gången man hör dem men de tar sig efter hand.
SvaraRaderaSea Train har jag aldrig hört, ska kolla upp dem. Men Sea Level tar också lite tid på sig. Det här är dock inte deras bästa platta, den första, den innan den här, står i en klass för sig.
SvaraRadera