ELOY - ELOY - 1971
Att sprätta upp en ospelad inplastad skiva kräver noga överväganden.
Skivan är kanske ospelbar (vilket ibland inträffar med gamla oöppnade plattor, de kan ha blivit exponerade för solljus och värme, vilket man inte kan veta, tydligen kan också shrinkplasten dra ihop sig och göra skivan skev av den anledningen).
Och så det allra viktigaste. Vad händer med samlarvärdet? Och är skivan värd mer för mig oöppnad eller öppnad...?
Denna fråga funderade jag på ett par dagar när jag fått tag på Eloys första album från 1971. Oöppnad...för ett par hundralappar...
Givetvis en återutgivning. Förstapressen är sanslöst svår att hitta, och om man gör det kostar den riktigt stora pengar.
OM det avtagbara soptunnelocket på framsidan är borta går den på mellan 1000 och 2000 kronor.
OM locket finns kvar kan den gå på mellan 8000 och 10.000 kronor.
Till slut bestämde jag mig för att sprätta skivan. Jag ville höra Eloy årgång 1971. Men jag bestämde mig för att dokumentera denna historiska händelse i bildform (se nedan).
Jag gav fan i eventuell värdeminskning och risken att skivan var kass (det var den inte, den är ju ny...).
Nu kan jag alltså spela Eloys första album, dessutom i röd vinyl. Jag har fått min nyfikenhet stillad.
Och jag hade roligt när jag spelade den.
1971 var Eloy inte särskilt bra musiker.
1971 var de inte särskilt smarta.
1971 (redan) var sångarens (Erich Schriever*) engelska sagolikt usel.
Men Eloy var utan tvekan ambitiösa. De gör det bästa av saken och snor så mycket de kan från de som kunde bättre.
Helt öppet och utan några som helst samvetskval plankar de Uriah Heep rätt upp och ner. Lägg sedan till Schrievers engelska uttal...
Texterna finns på insidan av soptunnelocket. Sagolikt!
Får du tag i den här skivan, förvänta dig inga musikaliska under. Men den är ohejdat kul att lyssna på.
Nr: 993/2222
* Inte Bornemann alltså, se kommentarer.
Att sprätta upp en ospelad inplastad skiva kräver noga överväganden.
Skivan är kanske ospelbar (vilket ibland inträffar med gamla oöppnade plattor, de kan ha blivit exponerade för solljus och värme, vilket man inte kan veta, tydligen kan också shrinkplasten dra ihop sig och göra skivan skev av den anledningen).
Denna fråga funderade jag på ett par dagar när jag fått tag på Eloys första album från 1971. Oöppnad...för ett par hundralappar...
Givetvis en återutgivning. Förstapressen är sanslöst svår att hitta, och om man gör det kostar den riktigt stora pengar.
OM det avtagbara soptunnelocket på framsidan är borta går den på mellan 1000 och 2000 kronor.
OM locket finns kvar kan den gå på mellan 8000 och 10.000 kronor.
Jag gav fan i eventuell värdeminskning och risken att skivan var kass (det var den inte, den är ju ny...).
Nu kan jag alltså spela Eloys första album, dessutom i röd vinyl. Jag har fått min nyfikenhet stillad.
Och jag hade roligt när jag spelade den.
1971 var Eloy inte särskilt bra musiker.
1971 var de inte särskilt smarta.
1971 (redan) var sångarens (Erich Schriever*) engelska sagolikt usel.
Helt öppet och utan några som helst samvetskval plankar de Uriah Heep rätt upp och ner. Lägg sedan till Schrievers engelska uttal...
Texterna finns på insidan av soptunnelocket. Sagolikt!
Får du tag i den här skivan, förvänta dig inga musikaliska under. Men den är ohejdat kul att lyssna på.
Nr: 993/2222
* Inte Bornemann alltså, se kommentarer.
Bildbevis finns. Skivan oöppnad och fabriksny.
Fram med kniven och sätt igång. Nu finns ingen återvändo...
...och riv bort shrinkplasten...nu är det klart.
Aha, där har vi den berömda soptunnan...
...och röd vinyl också...läckert...eller inte alls...
...och så upp på skivspelaren. Ett historiskt ögonblick.
Vilken vånda Du utsätter Dig för.
SvaraRaderaJag minns när jag för några år sedan snubblade över Abba Arrival som visade sig vara still sealed: Jag kunde inte förmå mig att sprätta upp den. Nu är det nog inget vidare värde i den plattan men kul är det.
...och jag har ett par till såna där. Bland annat Rolling Stones A Bigger Bang, som jag dessutom vet är ruggigt bra...Den har jag inte öppnat än...
SvaraRadera...som en sann Eloy-fan som jag är då förstår jag precis din vånda...jag vet fortfarande inte om jag hade sprättat den eller inte...
SvaraRadera//Bosse
He, he...
SvaraRaderaegentligen borde man köpt två...och öppnat en...
Även om beslut som sådana här är svåra att ta tycker jag att du gjorde rätt, man skall ändå kunna spela sina skivor! Jag har någon oöppnad vinylplatta i samlingen, men den har jag också på CD.
SvaraRaderaSedan har jag också hört att plasten kan krympa och göra både skiva och omslag skevt. (Men det går inte att förneka att det är kul med oöppnade plattor i skivbacken).
En ny platta tycker jag det på nåt sätt är lite lättare att besluta sig öppna. Men det blir betydligt värre när man får tag i nån gammal osprättad raritet...
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaEloy var ett band bestående av skolpojkar som råkade vinna en tävling där förstapriset var att förevigas i vax.
Vocals, Erich Schriever.
Svagare röst men något bättre engelska än Frank.
Men texterna.
Uria Heep var tydligen husgudar.
Häls. jens.
Kan tänka mig att det var så, för särskilt bra var de inte. Hade helt missat det där med sångaren, sorry.
Radera