Kärlek vid första ögonkastet

Det var kärlek vid första ögonkastet när jag fick syn på Candymens LP från 1967 i en back på en liten skivmässa i Nässjö.

Ett sådant skivomslag går ju inte att stå emot. Trots att den kostade en hel del blev den min.

Och omslaget höll precis vad det lovade, psykedelisk pop från det sena 60-talet, bubblande och sprudlande rolig musik. Ungefär som Monkees, Hollies och kanske lite Beatles, med den skillnaden att amerikanska Candymen lagt in några stänk soul och rock i sina låtar. Psykedelisk soulpop, finns det?

Hur som helst låter det väldigt roligt. Och det verkar som att Candymen också hade kul när de spelade in skivan. Det riktigt spritter av spelglädje om varenda låt och den psykedeliska gitarren finns med nästan hela tiden.

Jag har inte en aning om några av Candymens låtar finns på Spotify, men hittar du dem nånstans så leta efter godsaker som Roses Won´t Grow In My Garden, Deep In The Night och Hope.

Candymen drar sig inte heller för att lira rock och blues. Men så var det här gänget under många år Roy Orbisons kompgrupp och fick väl lära sig hänga med i svängarna.
Ibland låter de lite som Orbison också förresten...

Nr: 1700/2000