Garagerock med ett sjuhelvetes driv

Det är ju jävligt märkligt att man ska få en sån här aha-upplevelse mer än 25 år för sent. Hoodoo Gurus platta Mars Needs Guitars är nämligen från 1985. Och här sitter jag 2012 och tycker det är skitbra!

Jag hörde säkert den här skivan när den var ny, men av nån anledning fattade jag väl förmodligen inte ett skit. På den tiden var det inne att lyssna på Bruce Springsteen och Tina Turner och var man lite extra inne i branschen var det skumma synthband som Bronski Beat och The Mighty Wah som gällde.

Hoodoo Gurus gjorde tydligen flera väldigt bra album i mitten av 80-talet. Min plan är nu att gräva mig ner genom alla dammiga lager av fossilerad vinyl och utforska dem lite bättre. Mars Needs Guitars är de här australiensarnas andra.

Jag gör det inte för att det särskilt svår eller krånglig missförstådd musik, så kallad ”intelligent pop” som borde få upprättelse eller nåt sånt.

Jag gör det bara för att Hoodoo Gurus verkar ha haft jävligt roligt när de spelade.

Och det har smittat av sig på musiken. Snabb tuff garagerock, lite halvpunkig 60-talsinspirerad powerpop med ett sjuhelvetes driv. Lite, lite som Midnight Oils tidiga plattor*.

Eller varför inte ungefär som det Paul Kelly**, också en australiensare, gjorde i början av 80-talet.

Bittersweet är en riktig liten rockrökare. Den blev visst en hit.
Men det finns flera läckerbitar på det här lilla glädjespridande vinylmonstret. Det ser kanske inte ut så på skivomslaget. Men det gör det!

Nr: 1310/2000

* Alltså långt före skivor som Diesel & Dust och Blue Sky Mining.
** Fan vad bra Paul Kelly var på den tiden, han också...