LED ZEPPELIN - HOUSES OF THE HOLY - 1973
Jag skulle VILJA tro att Houses of the Holy var Led Zeppelins försök att göra sin egen Sgt Pepper. Banbrytande, revolutionär, nyskapande.
Men jag TROR inte att det är så. Jag tror helt enkelt de spelade in vad som föll dem in.
Och då blev det så här.
Jag anar också att Led Zep-gänget under den här perioden provade mer än bara att gå utanför sina musikaliska gränser. Jag misstänker att de testade en del droger också. I alla fall låter det så...
Fan, jag var 13 år eller nåt sånt när den här skivan kom. Och ska jag vara ärlig fattade jag inte ett dyft. Jag hade bara hört att Led Zeppelin skulle vara det största som hänt.
Och så var ju skivomslaget så konstigt och udda att det inte liknande något annat. Houses of the Holy var inte svår - den var konstig, skum och nästan obegriplig. Jag gillade den inte.
Jag tycker ungefär likadant idag. Men ser det kanske på ett annat sätt.
Jag tror att Led Zeppelin med Houses of the Holy tog sig vatten över huvudet.
På något sätt bevisar den här skivan att de bara var ett hårdrockband med rötterna i blues.
Men någon hårdrock är Houses of the Holy definitivt inte. Den är ALLT utom hårdrock. Och det funkade inte för Led Zeppelin. Där gick gränsen.
Det finns dock ett par ruggigt bra låtar här. The Song Remains the Same och No Quarter är mina absoluta favoriter. Problemet med dem är dock att jag inte tycker de är särskilt bra på den här plattan.
Live-versionerna från filmen – konserten - albumet The Song Remains the Same betydligt bättre.
Nr: 637/2222
Jag skulle VILJA tro att Houses of the Holy var Led Zeppelins försök att göra sin egen Sgt Pepper. Banbrytande, revolutionär, nyskapande.
Men jag TROR inte att det är så. Jag tror helt enkelt de spelade in vad som föll dem in.
Och då blev det så här.
Fan, jag var 13 år eller nåt sånt när den här skivan kom. Och ska jag vara ärlig fattade jag inte ett dyft. Jag hade bara hört att Led Zeppelin skulle vara det största som hänt.
Och så var ju skivomslaget så konstigt och udda att det inte liknande något annat. Houses of the Holy var inte svår - den var konstig, skum och nästan obegriplig. Jag gillade den inte.
Jag tror att Led Zeppelin med Houses of the Holy tog sig vatten över huvudet.
På något sätt bevisar den här skivan att de bara var ett hårdrockband med rötterna i blues.
Men någon hårdrock är Houses of the Holy definitivt inte. Den är ALLT utom hårdrock. Och det funkade inte för Led Zeppelin. Där gick gränsen.
Live-versionerna från filmen – konserten - albumet The Song Remains the Same betydligt bättre.
Nr: 637/2222
Det där skivomslaget hade knappast funkat idag, med tanke på de skärpta lagar mot pedofili och barnpornografi som kommit i många länder under de senaste 10 - 20 åren. Nakna barn på ett skivomslag hade definitivt uppfattats som väldigt suspekt idag, och inget skivbolag hade velat ge ut något sådant.
SvaraRaderaJag har tänkt samma sak när jag råkat se omslaget till Blind Faiths LP från -69 (den med en ung tonårsflicka som poserar topless). Idag skulle det förstås vara alldeles otänkbart med ett sådant skivomslag.
Jag tror inte grabbarna i Zeppelin "provade" droger, jag tror de använde de rätt så flitigt.
SvaraRaderaDyer Maker är den bästa låten. Låter visserligen inte Zeppelin lite Reggae takter singelhit i USA faktiskt.
SvaraRaderaMin favorit Zeppelin faktiskt!
SvaraRaderaFaktiskt en av mina favoritskivor med Led Zeppelin oxå. Riktigt bra. Jag var 10 åe när skivan kom och "upptäckte" inte LZ förrän i slutet av 80-talet, men de blev några av mina husgudar. Och ja, rötterna ligger i bluesen.
SvaraRadera