Från galet funkriff till techno

Denna text ska handla om ett riff. Ett synthriff närmare bestämt. Ett riff som i flera år spelats på house- och technoinneställen. När det dundrar ut ur högtalarna fylls dansgolven och folk blir som galna. Kan du se det framför dig?

Riffet finns i låten Robot Rock från 2005* med franska electropopguruerna Daft Punk**. Låten är uppbyggd runt detta enda riff. Så funkar det nu för tiden.

Daft Punk ”uppfann” så klart inte det där riffet. Herregud, det är ju 2000-talet! Det funkar inte så nu för tiden. ALLT har någon annan gjort tidigare.

Detta lilla, på övertända folkmassor märkligt upphetsande, riff ”upptäcktes” 1980 i USA av en nu helt bortglömd soulgrupp, Breakwater. Riffet finns på deras LP Splashdown, i introt till tredje låten på första sidan, Release The Beast.

Foto: Fabio Venni, London, UK

Det är en jävligt läcker liten synthslinga Breakwater kommit på. Det måste erkännas. Riffet upprepas cirka tio gånger i inledningen av låten och kommer tillbaka i slutet. Tack vare det är Release The Beast en rätt sjysst funklåt. Den är faktiskt bättre än Daft Punks version.

Visserligen är Breakwater riktiga synthgalningar, men resten av skivan är inte alls lika sjysst. Den är rent av dålig. För att inte säga överraskande usel. Man kunde ju hoppats på nåt mer liknande det där lilla blixtrande riffet vid något enda tillfälle. Men inte.

Breakwater lirar väldigt blaskig 80-talssoul, KLADDIG discopop; tänk Earth Wind & Fire och Imagination med med större andel strösocker och rumstempererat smör.

Den skivan står i min samling nu, tillfälligt***. Den bor egentligen i Göteborg. Men den ska få stå kvar ett tag till.

Tack vare de överfyllda dansgolven.
Tack vare Daft Punk****.
Tack vare Release The Beast.
Tack vare det där riffet!

Och väldigt mycket tack vare de där gula moonbootsen ALLA i åttamannabandet Breakwater har på sig på omslagsbilden, som förresten är tagen på botten av en simbassäng. Hejdlöst roligt!

Dessutom tycker jag det är kul att folk nu för tiden blir som galna av ett riff som diverse dj:s på uteställen samplar från Daft Punks Robot Rock, som i sin tur samplat från dessa gossar i gula moonboots.
Release The Beast!

Nr: xx/2000

* CD:n Human After All
** Ursprunget till denna uppgift kommer från Sveriges egen electropopguru Conny i Renegade, som fört den vidare till min son som berättat det för mig. Grundidén till denna text är alltså samplad i två steg! Jag är dj:n. Du som läsare är den galna publiken.
*** Skivan ägs av min äldste son. Jag vill poängtera att det hör till undantagens undantag att jag skriver om en skiva som inte är min.
**** Det känns rätt skönt att veta att ett gäng som Daft Punk tydligen sitter hemma i källaren och spelar taskig soul.

Det ska också läggas till att Daft Punk använder riffet med tillstånd av Breakwater, och de betalar för det.