Mer prog än pop

Bare Trees är en Fleetwood Mac-LP från gruppens mellanperiod åren 1970 till 1975. Det är också en mellanperiod för deras musik, då de på några år gick från Peter Greens bluesrock till så snygg och välpolerad pop att deras låtar till och med användes i den amerikanska presidentvalskampanjen.

Bare Trees från 1972 är ändå en platta jag tycker håller. Fleetwood Mac experimenterade under de där mellanåren vilt med allt från folkrock och progressiv rock till pop. Det blev väl inte alltid jättebra. Men här funkar det, med något undantag, ganska bra.

Bare Trees kan i rätt ögonblick vara både stökigt underhållande och rolig. Men vid andra tillfällen kan den nog vara både påfrestande och seg.

1972 var Peter Green ute ur bilden för länge sedan, Christine McVie* och Bob Welch nya i bandet.

Sen är jag inte säker på att man borde kalla den här upplagan av Fleetwood Mac för en grupp. Det känns mer som ett kollektiv där var och en av medlemmarna bidrar med sina låtar.

Christine McVie gör två rätt snygga poplåtar, Bob Welch en ganska smörig popballad, Sentimental Lady, och så vidare. Men det var å andra sidan nog så gruppen funkade senare också, men då med Lindsey Buckingham och Stevie Nicks i gänget.

Kanske kan man också påstå att Bare Trees var den första Fleetwood Mac-platta där gruppens snygga popsound dök upp. Alltså en skiva som dem som gillar Rumours och Tusk borde ha i samlingen.
Det är nog sant.

Men det är också sant att Bare Trees är mer prog- och folkrock än pop.

Nr: 386/2000

* Nåja, Christine McVie (Perfect) hade redan varit med i gruppen på ett par tidigare album.