DAVID BOWIE - STATION TO STATION - 1976
Det är 36 år sedan David Bowie släppte Station To Station, 1976.
Det är 45 år sedan han gav ut sin första platta...1967.
Det är nästan 40 år sedan jag fick tag i min första David Bowie-platta, PinUps...1973.
Åren går...
Station To Station är fortfarande en bra skiva. Men på den tiden var det nog Golden Years som gjorde det. Och det är ju en låt som finns med på varenda bowiesamling med lite självaktning.
De andra låtarna hade jag bara ett svagt minne av tills jag helt nyligen fick tag på Station To Station igen (Jag råkade bli av med den nån gång i slutet av 70-talet och tänkte väl inte så mycket på det förrän nu...).
Men det är inte Golden Years som är den stora grejen med Station To Station längre. Det är HELHETEN.
På den tiden tyckte man att låtar som det låånga titelspåret bara var konstigt. Skumma krautrockrytmer och någon slags perverterad discopop...
Och TVC15 bara väldigt udda. Och sen soulpoplåtarna Wild Is The Wind och Word On a Wing någon kvarleva från Bowies soulperiod på Young Americans. För att inte tala om Golden Years...
Men nu har jag hajat att Station To Station är en av Bowies alla övergångar. Den här gången från soul till hans nazi-, Tyskland-, Berlin- och elektronica- och Brian Eno-period. Och då kan ju namnet inte bli bättre; från en station till en annan.
Nr: 372/2222
Det är 36 år sedan David Bowie släppte Station To Station, 1976.
Det är 45 år sedan han gav ut sin första platta...1967.
Det är nästan 40 år sedan jag fick tag i min första David Bowie-platta, PinUps...1973.
Åren går...
De andra låtarna hade jag bara ett svagt minne av tills jag helt nyligen fick tag på Station To Station igen (Jag råkade bli av med den nån gång i slutet av 70-talet och tänkte väl inte så mycket på det förrän nu...).
På den tiden tyckte man att låtar som det låånga titelspåret bara var konstigt. Skumma krautrockrytmer och någon slags perverterad discopop...
Och TVC15 bara väldigt udda. Och sen soulpoplåtarna Wild Is The Wind och Word On a Wing någon kvarleva från Bowies soulperiod på Young Americans. För att inte tala om Golden Years...
Nr: 372/2222
Jag får erkänna att jag aldrig fattat David Bowie. Enligt min mening har han gjort ett par riktigt helgjutna, klassiska poplåtar. Jag tänker då på "Young americans" och "Life on Mars", två låtar som skulle platsa på en lista över de 500 eller 1000 bästa pop/rock-låtar som gjorts.
SvaraRaderaMen resten av hans produktion??? Trist, överpretentiöst och teatraliskt på ett fjantigt sätt, om du frågar mig. Inte ens Ziggy Stardust-LP:n, som ju av många anses som en klassiker, är enligt min åsikt mycket att hänga i granen. Snackar vi glamrock från 70-talet väljer jag T. Rex eller Slade långt före Bowie.
Så, nu fick jag det sagt.
Aj, aj, vad det svider...jag gillar mycket av Bowies tidiga grejer...
SvaraRaderaSkivorna från slutet av 70-talet tycker jag bättre om nu än förr, den här och Heroes tex.
Men vad det gäller Bowies skivor efter det måste jag nog hålla med dej.