ANDERS F RÖNNBLOM - DET HYSTERISKA DRAGET - 1977
Senare års svensk populärmusik anses (i Sverige) ha en kvalitetsstämpel. Förutsättningen är dock att musiken ”tillverkats” efter givna mallar, som lärs ut på högskolenivå, är gjord av de rätta producenterna i rätt studio och är skrivna av ett visst antal på förhand utvalda låtskrivare.
Denna likriktning ger sitt uttryck bland annat vid den urvattnade årliga svenska melodifestivalfinalen, vilken jag inte kommer att kommentera.
Däremot kan jag konstatera att min samling av nutida svensk populärmusik är liten, enligt principen ”har man hört en har man hört alla”.
Det där gäller dock inte allt. Anders F Rönnblom går till exempel inte att sätta in i det där facket.
Den första Anders F-skiva som dök upp i min samling var Det hysteriska draget, ett ”felköp” från slutet av 70-talet.
Jag hade alltså inte en aning om vad det var jag köpte, däremot fick jag den billigt på en rea...
Omslaget såg ju rätt coolt ut, så jag slog till. På vägen hem funderade jag på vad det var jag hade gjort för dumt. Men när jag spelat skivan kom jag dock på andra tankar.
Det hysteriska draget från 1977 hör kanske inte till Anders F Rönnbloms mest berömda eller omtalade skivor.
Han ”storhetstid” på den svenska popscenen kom väl i början av 80-talet med album som Rapport från ett kallt fosterland och Vit flagg. Om jag inte har helt fel fick han då ett par mindre hits, Jag kysste henne våldsamt...och nån till.
Det hysteriska draget kan man väl säga är förvarningen om de där tidiga 80-talarna. Underfundiga och finurliga texter och melodier med överraskande och spännande vändningar. När jag sen fick höra titelspåret, Det hysteriska draget på radio, möjligtvis Poporama eller Kjell Alinges Eldorado, blev det där felköpet i stället ett lyckat kap.
Kommer du över den här skivan, som jag misstänker kan vara ganska ”svår” nu för tiden, lyssna då på låtar som; Dårar - Broder du fick foten - Skratta tills tåget går - Den relativa sanningen – Delikatesser – Sammetssackarin...
Hmm, nja det finns hela 14 spår på skivan med Anders F:s kortfattade små elakheter och ironi. De allra flesta är fortfarande lysande svensk pop. Dock inte stöpt i den ”godkända” mallen...
Nr: 70/2222
Senare års svensk populärmusik anses (i Sverige) ha en kvalitetsstämpel. Förutsättningen är dock att musiken ”tillverkats” efter givna mallar, som lärs ut på högskolenivå, är gjord av de rätta producenterna i rätt studio och är skrivna av ett visst antal på förhand utvalda låtskrivare.
Däremot kan jag konstatera att min samling av nutida svensk populärmusik är liten, enligt principen ”har man hört en har man hört alla”.
Det där gäller dock inte allt. Anders F Rönnblom går till exempel inte att sätta in i det där facket.
Den första Anders F-skiva som dök upp i min samling var Det hysteriska draget, ett ”felköp” från slutet av 70-talet.
Omslaget såg ju rätt coolt ut, så jag slog till. På vägen hem funderade jag på vad det var jag hade gjort för dumt. Men när jag spelat skivan kom jag dock på andra tankar.
Det hysteriska draget från 1977 hör kanske inte till Anders F Rönnbloms mest berömda eller omtalade skivor.
Han ”storhetstid” på den svenska popscenen kom väl i början av 80-talet med album som Rapport från ett kallt fosterland och Vit flagg. Om jag inte har helt fel fick han då ett par mindre hits, Jag kysste henne våldsamt...och nån till.
Kommer du över den här skivan, som jag misstänker kan vara ganska ”svår” nu för tiden, lyssna då på låtar som; Dårar - Broder du fick foten - Skratta tills tåget går - Den relativa sanningen – Delikatesser – Sammetssackarin...
Hmm, nja det finns hela 14 spår på skivan med Anders F:s kortfattade små elakheter och ironi. De allra flesta är fortfarande lysande svensk pop. Dock inte stöpt i den ”godkända” mallen...
Nr: 70/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar