Sent igår nåddes jag av nyheten att Lou Reed avlidit. Det var självklart för mig att ta fram det av hans album som betytt allra mest för mig, Coney Island Baby. Fantastiska underbara Coney Island Baby. Lou Reed kommer alltid att förbli en av mina hjältar. Det är med Coney Island Baby jag vill minnas Lou Reed.
LOU REED – CONEY ISLAND BABY – 1976
Lou Reed träffar knappt en ton rätt. Och det är egentligen bara en samling kärleksballader. Men vilken platta Coney Island Baby är! Den går inte att slita sig från när den väl hamnat på skivtallriken. Lyssna bara på Kicks, sista låten på första sidan. Magiskt!
Coney Island Baby har inget att göra med glamrockiga Transformer eller Sally Can´t Dance eller knappast någon annan av Lou Reeds andra 70-talare heller. Den påminner inte heller om nån bortglömda sida av Velvet Underground.
Det är en LP som visar upp en Lou Reed man knappast trodde fanns...inte efter Heroin, Sweet Jane och Walk On The Wild Side. Många har sagt att detta är Lou Reeds Dylan-album. Och det är nog riktigt, närmare Dylan än så här har Lou Reed aldrig kommit.
Han lyckas, utan att vid ett enda tillfälle imitera eller ens försöka efterlikna. Men jag pratar alltså om själva känslan i musiken, inte direkt om låtarna...även om det finns Dylaninfluenser där också.
För min del är Coney Island Baby Lou Reeds mest kompetenta album någonsin. Jag har svårt att se någon annan av hans plattor vid sidan av den här...inte ens Transformer eller The Blue Mask...eller Magic And Loss och Legendary Hearts. Coney Island Baby står helt för sig själv.
Och det gör den med med en bunt ”vanliga” kärleksballader som vilken schlagerskrivare som helst kunde slängt ihop. Ska en så intelligent och redan på 70-talet legendarisk musiker som Lou Reed göra sådant?
Jo, det kunde han. Och det blev bra. Lyssna på inledningen med Crazy Feeling och Charley´s Girl, fortsättningen med rockiga She´s My Best Friend, fantastiska, cyniska A Gift (där Lou Reed hävdar att han är guds gåva till kvinnan), Oooohhh Baby, Nobody´s Business och Coney Island Baby. Fantastiskt!
Nr: 1664/2222
LOU REED – CONEY ISLAND BABY – 1976
Lou Reed träffar knappt en ton rätt. Och det är egentligen bara en samling kärleksballader. Men vilken platta Coney Island Baby är! Den går inte att slita sig från när den väl hamnat på skivtallriken. Lyssna bara på Kicks, sista låten på första sidan. Magiskt!
Det är en LP som visar upp en Lou Reed man knappast trodde fanns...inte efter Heroin, Sweet Jane och Walk On The Wild Side. Många har sagt att detta är Lou Reeds Dylan-album. Och det är nog riktigt, närmare Dylan än så här har Lou Reed aldrig kommit.
Han lyckas, utan att vid ett enda tillfälle imitera eller ens försöka efterlikna. Men jag pratar alltså om själva känslan i musiken, inte direkt om låtarna...även om det finns Dylaninfluenser där också.
Och det gör den med med en bunt ”vanliga” kärleksballader som vilken schlagerskrivare som helst kunde slängt ihop. Ska en så intelligent och redan på 70-talet legendarisk musiker som Lou Reed göra sådant?
Jo, det kunde han. Och det blev bra. Lyssna på inledningen med Crazy Feeling och Charley´s Girl, fortsättningen med rockiga She´s My Best Friend, fantastiska, cyniska A Gift (där Lou Reed hävdar att han är guds gåva till kvinnan), Oooohhh Baby, Nobody´s Business och Coney Island Baby. Fantastiskt!
Nr: 1664/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar