GUILLOTINE – GUILLOTINE - 1971
Den här skivan med Guillotine blev en riktigt rolig överraskning. Frustande het jazzrock med kraftiga inslag av både psykedelia, folkrock och blues. Och med en sångerska – Carol Breval – som har ett härligt driv i rösten, nära Janis Joplin.
Visst låter det spännande?
Guillotines enda album, som gavs ut 1971, är en alldeles egen upplevelse som nog ska höras på riktigt, och inte bara läsas om.
Musiken är minst sagt egensinnig. Här blandas swampmusic från amerikanska södern med vasst blås, fläskigt komp med spretig jazz och influenser från San Francisco, Janis Joplin och Jefferson Airplane. Riktig kul, men något märklig lyssning, med andra ord.
Jag hittar flera läckerbitar. Inledningen med fräcka Hands Of Children är omskakande. I låten Those Years Have Gone By visar Guillotine prov på nästan pinkfloydiska egenskaper.
Ruffiga Feel Better är också en sån där låt man kan spela flera gånger i rad. Allra mest lysande är dock tio minuter långa I Can´t Believe It, med ett trumsolo som knäcker.
Stöter du på den här plattan i nån begagnatback – vilket kan hända – är det nog bara att slå till.
Gillar du Chicagos tidiga album, eller har en extra känsla för jazzrock...eller psykedelia, kan inte Guillotine bli en besvikelse.
Guillotine är förresten ett kanadensiskt band, skivan är inspelad i England och utgiven av amerikanska bolaget Ampex. Carol Breval sjunger på sina ställen dessutom på franska.
Jag påstår att skivan är riktigt, riktigt bra, men någon mer än den här blev det inte för Guillotine. Fråga mig inte varför.
Nr: 1335/2000
Den här skivan med Guillotine blev en riktigt rolig överraskning. Frustande het jazzrock med kraftiga inslag av både psykedelia, folkrock och blues. Och med en sångerska – Carol Breval – som har ett härligt driv i rösten, nära Janis Joplin.
Guillotines enda album, som gavs ut 1971, är en alldeles egen upplevelse som nog ska höras på riktigt, och inte bara läsas om.
Musiken är minst sagt egensinnig. Här blandas swampmusic från amerikanska södern med vasst blås, fläskigt komp med spretig jazz och influenser från San Francisco, Janis Joplin och Jefferson Airplane. Riktig kul, men något märklig lyssning, med andra ord.
Ruffiga Feel Better är också en sån där låt man kan spela flera gånger i rad. Allra mest lysande är dock tio minuter långa I Can´t Believe It, med ett trumsolo som knäcker.
Gillar du Chicagos tidiga album, eller har en extra känsla för jazzrock...eller psykedelia, kan inte Guillotine bli en besvikelse.
Guillotine är förresten ett kanadensiskt band, skivan är inspelad i England och utgiven av amerikanska bolaget Ampex. Carol Breval sjunger på sina ställen dessutom på franska.
Jag påstår att skivan är riktigt, riktigt bra, men någon mer än den här blev det inte för Guillotine. Fråga mig inte varför.
Nr: 1335/2000
Ha, ha - här den ju. Refererade till den i ett tidigare inlägg. Kanonplatta! Bara att köpa om den dyker upp. Fantastiskt bredd - en av mina allra främsta vinyler och fullständigt anonym. Nästan, iaf / Micke H
SvaraRaderaHar den..lyssnar just på den:)
SvaraRaderaVisst är den bra!
Radera