STATUS QUO – SPARE PARTS – 1969
Spare Parts är egentligen känd för bara en sak. Det sägs vara en av de minst framgångsrika LP-skivor som någonsin getts ut av ett brittiskt rockband genom alla tider. Det var skivan ingen ville ha*, inte ens bandet själva. Ibland har det till och med varit så illa att Status Quo förnekat att skivan fanns...
Men nu är det dags att ge denna lilla föräldralösa upprättelse. Den är inte alls så usel som ryktet säger. Det är ingen kanonskiva, men det är faktiskt en helt okej pop-LP från det sena 60-talet. Status Quo hade idéer och tankar som egentligen inte alls var dumma. På sina ställen låter det förvånansvärt bra.
Det handlar dock inte direkt om psykedelisk tuggummipop, som på debutskivan Pictures Of Matchstick Men, och det är definitivt inte boogierock, om någon trodde det.
Ska man jämföra den här skivan med någon annan får det bli med Genesis första platta, From Genesis To Revelation.
Dels för att båda skivorna innehåller något helt annat än det som skulle bli senare. Dels för att det är rätt sjyssta pop-skivor, men något underskattade.
Vad det gäller musiken ligger Status Quo här närmare band som Hollies och Beatles. Skillnaden är att Status Quo inte hade de musikaliska kvaliteterna.
Självklart hänger skivans eventuella storhet på hur man lyssnar på den. För den som är intresserad av sen brittisk 60-talspop borde Spare Parts vara en alldeles utmärkt och ganska spännande studie.
För den som upptäckte bandet via skivor som Piledriver, Hello och Quo är det så klart inget annat än mycket märkligt.
Och den som insåg storheten med Status Quo så sent som med In The Army Now förstår nog ingenting alls...
Nr: 595/2222
* Historien säger att Pye Records pressade Status Quo att komma upp med något som skulle kunna ta sig högt upp på hitlistorna. Resultatet blev precis tvärtom.
Spare Parts är egentligen känd för bara en sak. Det sägs vara en av de minst framgångsrika LP-skivor som någonsin getts ut av ett brittiskt rockband genom alla tider. Det var skivan ingen ville ha*, inte ens bandet själva. Ibland har det till och med varit så illa att Status Quo förnekat att skivan fanns...
Det handlar dock inte direkt om psykedelisk tuggummipop, som på debutskivan Pictures Of Matchstick Men, och det är definitivt inte boogierock, om någon trodde det.
Dels för att båda skivorna innehåller något helt annat än det som skulle bli senare. Dels för att det är rätt sjyssta pop-skivor, men något underskattade.
Vad det gäller musiken ligger Status Quo här närmare band som Hollies och Beatles. Skillnaden är att Status Quo inte hade de musikaliska kvaliteterna.
Självklart hänger skivans eventuella storhet på hur man lyssnar på den. För den som är intresserad av sen brittisk 60-talspop borde Spare Parts vara en alldeles utmärkt och ganska spännande studie.
För den som upptäckte bandet via skivor som Piledriver, Hello och Quo är det så klart inget annat än mycket märkligt.
Och den som insåg storheten med Status Quo så sent som med In The Army Now förstår nog ingenting alls...
Nr: 595/2222
* Historien säger att Pye Records pressade Status Quo att komma upp med något som skulle kunna ta sig högt upp på hitlistorna. Resultatet blev precis tvärtom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar