Ray Davies Soap Opera

KINKS – SOAP OPERA - 1975

Är det Norman själv som är Starmaker, är han sinnessjuk, eller är det nån slags utomstående kraft som tar över Normans kropp och till och med ”sleeps with his wife”...

Hur det verkligen förhåller sig har jag aldrig räknat ut. Och jag är inte helt säker på att Ray Davies heller hade full koll när hans skrev sin rockopera Soap Opera 1975. Eller så brydde han sig inte om det och överlät allt på lyssnaren. Den konstnärliga friheten, ni vet...

Jo, Soap Opera är ännu ett konceptalbum från Kinks på 70-talet. Men inte alls dålig, trots att det här är det nionde, tionde eller elfte konceptskivan i rad från Ray Davies.

Det är en riktigt bra platta. Betydligt mer rockig än föregångarna Preservation Act 1 & 2. Rolig och underhållande att lyssna på.

Kanske inte lika djup, seriös eller filosofisk som Kinks tidigare 70-talsoperor, men med humor. Det gillar jag.

Everybody´s A Star och Rush Hour Blues är dessutom väldigt bra låtar. Synd bara att Ducks On The Wall är med och sabbar förstasidan. Där är ankkvackandet i början det enda som håller hyfsad kvalitet i mina ögon (öron).

Men det vägs å andra sidan upp av Underneath The Neon Sign som i mina öron (igen) borde vara en av de bättre låtar Ray Davies gjorde under 70-talet. Och sen har Ordinary People en sån där liten retlig melodi som gärna sätter sig.

Starmaker inser i slutet att han så gått upp i Normans personlighet att han inte komma loss från honom, om jag hajat storyn rätt. Så illa är inte mitt förhållande till Soap Opera. Men jag tycker den är rolig att spela...och gör det gärna igen...

Nr: 475/2222