GATOR CREEK – GATOR CREEK – 1970
Nu är det dags för ett sånt där bortglömt band igen, Gator Creek. De gjorde bara en platta, 1970, med samma namn som gruppen.
Gator Creek kom från Kalifornien och bestod till största delen av ett gäng studiomusiker. Det man möjligtvis skulle kunna anklaga dem för är att Kenny Loggins (han som gjorde skivor ihop med poco-snubben Jim Messina i mitten av 70-talet) började sin karriär här.
Och de som har lite koll på de där lirarna har nu säkert räknat ut hur Gator Creek låter. Jäpp. Sjysst och lite avslappnad västkustrock, inget särskilt egentligen, men rätt lagom att ha på i bakgrunden. Kanske lite för mycket country och steelguitar på sina ställen för att jag ska köpa hela grejen.
Men, det är ändå en platta från tidigt 70-tal, med ett band från Kalifornien. Med andra ord är det betydligt bättre än mycket annat skräp, som kom senare.
Väldigt mycket vassare än Poco till exempel...men det säger väl inte alla så mycket...
Och så är skivomslaget rätt fräckt, mönstrat i relief som krokdilskinn.
Medlemmarna hade tydligen fullt upp med sina egna karriärer. Så efter den här plattan lades bandet ner. Lite synd, jag skulle faktiskt kunnat tänka mig att höra mer av dem.
Nr: 1746/2222
Nu är det dags för ett sånt där bortglömt band igen, Gator Creek. De gjorde bara en platta, 1970, med samma namn som gruppen.
Gator Creek kom från Kalifornien och bestod till största delen av ett gäng studiomusiker. Det man möjligtvis skulle kunna anklaga dem för är att Kenny Loggins (han som gjorde skivor ihop med poco-snubben Jim Messina i mitten av 70-talet) började sin karriär här.
Och de som har lite koll på de där lirarna har nu säkert räknat ut hur Gator Creek låter. Jäpp. Sjysst och lite avslappnad västkustrock, inget särskilt egentligen, men rätt lagom att ha på i bakgrunden. Kanske lite för mycket country och steelguitar på sina ställen för att jag ska köpa hela grejen.
Men, det är ändå en platta från tidigt 70-tal, med ett band från Kalifornien. Med andra ord är det betydligt bättre än mycket annat skräp, som kom senare.
Väldigt mycket vassare än Poco till exempel...men det säger väl inte alla så mycket...
Och så är skivomslaget rätt fräckt, mönstrat i relief som krokdilskinn.
Medlemmarna hade tydligen fullt upp med sina egna karriärer. Så efter den här plattan lades bandet ner. Lite synd, jag skulle faktiskt kunnat tänka mig att höra mer av dem.
Nr: 1746/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar