Ett substitut för Led Zeppelin

ROBERT PLANT – THE PRINCIPLE OF MOMENTS - 1983

Det var många år sedan jag spelade The Principle Of Moments. Då, i början av 80-talet, tyckte jag det var en riktigt bra LP. Eller snarare, ett hyfsat substitut för Led Zeppelin. Men jag tröttnade ganska fort på Robert Plant, ex-sångare i världens mest älskade och hyllade hårdrockband.

När jag nu spelar skivan igen råkar jag ut för ungefär samma sak, även om händelseförloppet är betydligt snabbare. Första gången (i nutid) upptäckte jag att jag gillar The Principle Of Moments fortfarande.

Låtar som funkiga Horizontal Department och Big Log, som nog blev något av en hit, har något särskilt. Självklart med kraftiga stänk av Zeppelin, men också lite mer drömskt på något sätt.

Inte melodiöst eller lättsmält, tvärtom. Robert Plant är ju knappast mest känd för att göra låtar med melodi. Men skön lyssning, absolut.

Men redan andra gången jag lägger pickupen på skivan har det hänt något. Det där drömska och lite förföriska har bleknat. Okej, fortfarande rätt sjyssta grejer, men lite alldagligt.

Stämningspop för fullvuxna kanske, det antyds åtminstone i låten In The Mood. Bra musik, lite Led Zep, men inte mycket mer.

Och sen tycker jag allt att produktionen är ganska jobbig. Man hör att det är en 80-talare.

...Nu borde jag kanske berätta om hur det blev när jag spelade skivan en tredje gång...
Det kan jag inte. Jag spelade den nämligen bara två gånger...

Men för den skull kan jag inte påstå att The Principle Of Moments är en dålig skiva.

Nr: 402/2222