Att göra två saker samtidigt

FAR OUT – NIHONJIN - 1973

Det kändes som en utmärkt idé när jag kom på den. Men nu när jag skriver inser jag att det kanske inte var den allra bästa idén i alla fall. Men i brist på annat gör jag det ändå. Jag ämnar nu utföra konststycket att koppla ihop Fritiof Nilsson Piraten med japansk psykedelia från det tidiga 70-talet...

Jag kan väl alltid hoppas att Piraten åtminstone småler lite från andra sidan när jag nu tar upp hans eget ironiska konstaterande: Jag kan visst göra två saker samtidigt – Jag kan skriva utan att tänka på vad jag skriver.

Det där att ”inte tänka” är orden som får denna redan nu fåniga text att rusa iväg från Österlen till Japans musikaliska undergroundscen på 70-talet. Där hittar vi bland annat Far Out och LP:n Nihonjin. En skiva som är smått legendarisk bland de få som känner till den.

För att kunna uppskatta musiken på skivan finns uppenbara fördelar med att inte tänka. Varenda gammalt proghead vet hur viktigt ”att inte tänka” är för själva musiklyssnadet i genren, även om de utåt sett gärna vill hävda det motsatta.

Vem vet var storheter som Pink Floyd, Emerson Lake & Palmer eller alla de där tyska giganterna tagit vägen om folk verkligen ”tänkt”. Nej, man måste vara ”Far Out” för att systemet så att säga ska fungera.

Japanska Far Out och albumet Nihonjin är en liten läckerbit för alla oss icke-tänkare. Det är en LP med en låt på varje sida, långa vindlande musikstycken, spacerock, som tenderar att dra iväg åt de mest oväntade håll. Bandet tar inte oväntat hjälp av Pink Floyd och skapar sig en ljudbild som i ganska stora delar påminner om det pinkarna använde sig av på sina tidiga album.

Det spännande med Far Out är att de dessutom tar musik från sin egen del av världen, vilket ger den en extra dimension. Jag gilla också att det använder sig av akustiska gitarrer och hela tiden bryter mönster. Därför blir det aldrig trist eller enformigt, trots att låtarna är väldigt långa.

Ett trevligt album med högt lyssningsvärde som jag upptäckt är synnerligen svårt att bryta bekantskapen med. Det är en LP jag gärna kommer tillbaka till, vare sig jag vill eller inte verkar det som. Givetvis kan jag rekommendera albumet till alla dem som råkar hitta det.

Min skiva är en reissue från 2016 där verket förvirrande nog tillskrivs betydligt mer kända Far East Family Band. FEFB är för den i ämnet insatte ett av Japans största och viktigaste progressiva rockband från 70-talet. Inte minst för att synthgurun Kitaro startade sin bana där.

Tydligen är det så rent allmänt att detta album placerats i FEFB:s katalog för att inte ”komma bort” och skälet sägs bero på att Far Out var föregångaren till sin mer kända kusin. Tydligen är detta dock inte sant. Båda bandet existerade vid sidan av varandra. Men de hade en medlem gemensamt, därav kopplingen.

Man kan anta att den första och lite enklare historieskrivningen får tillskrivas de skribenter som på Fritiof Nilsson Piraten-maner praktiserat färdigheten att skriva utan att tänka...

Nr: 293/2222