En grottman och playboy

RON WOOD – GIMME SOME NECK – 1979

Ron Wood – grottman och playboy, nästan lika ärrad som Keith Richards - viker inte en tum. Hans soloplatta Gimme Some Neck från 1979 är lika mycket Rolling Stones som Stones själva.

Det finns så klart mycket av Stones här. Varför skulle det inte göra det?

Gimme Some Neck är lättsamt brutal, men samtidigt funkig, spretig och precis så stökig som Rolling Stones skivor alltid är. Men så lyckades också Ronnie att samla hela gänget.

Mick Jagger finns med på bakgrundssång och gitarr, Charlie Watts lirar trummor på flera av låtarna och till och med Keith Richards gör några inhopp.

Dessutom finns ärrade rockhjältar som Mick Fleetwood, Jim Keltner och Ian McLagan också med på ett hörn. Det är kul.

Worry No More, Buried Alive, Infekshun och F.U.C Her är låtar som jag direkt placerar i Stoneshörnan. Dylans Seven Days vänder Ron Wood upp och ner på, efter den tolkningen finns inget mer att lägga till.

Jag kan inte påstå att Gimme Some Neck är oumbärlig i samlingen, men om den inte fanns där skulle livet bli lite fattigare.

Ron Wood är en rockikon själv. Han spelade under 60-talet i Jeff Beck Group och Faces. 1974 tog han över efter Mick Taylor i Rolling Stones.

Nr: 1654/2222

OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare (länk), men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.