BOB DYLAN – THE TIMES THEY ARE A-CHANGIN´ -1964
Jag hade tänkt att spela The Times They Are A-Changin´ med Bob Dylan. Så fick jag syn på skivomslaget och ställde tillbaka den igen.
Men så spelade jag den till slut i alla fall. Den är ju rätt bra, för att inte säga väldigt bra, Bob Dylans protestskiva från 1964, med The Times They Are A-Changin´, One Too Many Mornings, When The Ships Comes In och – lika givet – The Ballad Of Hollis Brown.
Bara Robert Zimmerman, en gitarr och munspel.
Men det är ingen direkt rolig skiva att ta fram nu för tiden. Här handlar det som sagt om protestsånger där Dylan ger politiska predikningar och pekar med hela handen.
Kanske är det därför The Times They Are A-Changin´ känns lite inaktuell, lite daterad för att använda ett modernt favoritord bland kritiker...ett annat sånt ord är ”magiskt”, och det kanske det handlade om 1964, men inte nu.
Sen blir jag nästan lite rädd för unge herr Zimmerman på skivomslaget, trots att han då knappt var 20 år gammal. Från en plats lite högre upp tittar han ner på sina beundrare. Jag vet inte om han funderar på om han ska pissa på dem, äta dem levande eller om han (redan då) skiter fullständigt i vad de tycker.
Nr: 1711/2222
Jag hade tänkt att spela The Times They Are A-Changin´ med Bob Dylan. Så fick jag syn på skivomslaget och ställde tillbaka den igen.
Kanske är det därför The Times They Are A-Changin´ känns lite inaktuell, lite daterad för att använda ett modernt favoritord bland kritiker...ett annat sånt ord är ”magiskt”, och det kanske det handlade om 1964, men inte nu.
Sen blir jag nästan lite rädd för unge herr Zimmerman på skivomslaget, trots att han då knappt var 20 år gammal. Från en plats lite högre upp tittar han ner på sina beundrare. Jag vet inte om han funderar på om han ska pissa på dem, äta dem levande eller om han (redan då) skiter fullständigt i vad de tycker.
Nr: 1711/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar