Ett anständigt jobb av Golden Earring

GOLDEN EARRING – BLOODY BUCCANEERS – 1991

Bloody Buccaneers påstås vara ett av Golden Earrings värre bottennapp. Jag håller inte riktigt med om det, det är ett anständigt jobb av våra gamla holländska hjältar. Men det är så klart ingen av bandets höjdare. Det sena 80-talet och 90-talet var knappast någon storhetstid för Golden Earring.

Bloody Buccaneer börjar riktigt lovande med Making Love To Myself, som trots allt är en ganska innovativ hårdrocklåt. Tar man bort det där fåniga pudelrocktrummissoundet skulle det varit en kanonlåt.

Andra spåret, dicsorockern Temporary Madness, är faktiskt inte dum den heller. Bästa låten är dock fjärde låten Joe, där man anar lite av Golden Earrings forna storhet. Efter det tappar albumet dock fart och blir bara ett i raden av hyfsade hårdrockplattor, viket inte räcker särskilt långt...

Problemet för Golden Earring antar jag var att de efter Moontan 1972 aldrig lyckades komma fram med något liknande superdundermegahiten Radar Love. Och att allt de någonsin gjorde efter det naturligtvis jämfördes med den låten.

I det skarpa skenet är naturligtvis Bloody Buccaneer en tämligen blek skapelse. Storheten jag ser med Golden Earring är att de ändå lyckades behålla både entusiasm, sin integritet och sitt rätt udda engelska uttal genom alla år.

Golden Earring var ju faktiskt igång redan i mitten av 60-talet och lever kvar även nu.

Nr: 176/CD