KINKS – ONE FOR THE ROAD – 1980
One For The Road är ett fantastiskt livealbum. Det är dock inte lysande eller bländande, riktigt dit når det inte. Det är inte heller ”överstyvt”, vilket är det högsta betyg nån skivan kan få och är jönköpingska och sällan används i de här sammanhangen.
Jag är dock ganska mycket imponerad av kvaliteten på detta album. Kinks stod 1980 knappast högst upp på stjärnhimlen och albumen innan; Misfits och Low Budget hade blivit såna där album som bara passerat förbi utan att nån egentligen reagerade.
Men att Kinks även på 80-talet hade viss stjärnstatus och att bröderna Davies med sällskap fortfarande var ett synnerligen kompenten rockband visade de på detta album.
One For The Road är ett dubbelalbum jag nästan känner mig tvungen att rekommendera till dem som dissade eller missade Kinks sena 70-tal och tidiga 80-tal och bara hade deras gamla 60-talshits dinglande framför ögonen som den där åsnan som inte kunde välja mellan hötapparna och till slut svalt ihjäl.
Till tröst kan jag meddela att Ray Davies och Kinks på den här skivan hinner riva av ett ansenligt antal av sina gamla storheter; som Where Have All The Good Times Gone, Lola, Til The End Of The Day och givetvis You Really Got Me. Kinks var annars kända för att undvika att spela sin gamla hits på konserterna, men här finns de med i alla fall.
Men skivans höjdpunkter är ändå bandets låtar från de senare skivorna. Låten Misfits, som man hittar på b-sidans mitt är en av inspelningens mest nervdallrande ögonblick trots att Davies här drar ner tempot så lågt att folk nästan är på väg upp med sina tändare i luften.
Allra bästa låten är dock tveklöst men otippat 20 th Century Man som man till vardags annars hittar på udda country-, jazz-, bluesplattan Muswell Hillbillies.
Jag gillar dessutom Kinks fräcka 80-talssound som här började ta form för att sen brisera på studioplattan som kom sen, Give The People What They Want. Jo, jag vet att det är oortodoxt att tycka så om Kinks. Men live funkade det, även om det inte blev lika bra i studion sen.
Nr: 2064/2222
One For The Road är ett fantastiskt livealbum. Det är dock inte lysande eller bländande, riktigt dit når det inte. Det är inte heller ”överstyvt”, vilket är det högsta betyg nån skivan kan få och är jönköpingska och sällan används i de här sammanhangen.
One For The Road är ett dubbelalbum jag nästan känner mig tvungen att rekommendera till dem som dissade eller missade Kinks sena 70-tal och tidiga 80-tal och bara hade deras gamla 60-talshits dinglande framför ögonen som den där åsnan som inte kunde välja mellan hötapparna och till slut svalt ihjäl.
Till tröst kan jag meddela att Ray Davies och Kinks på den här skivan hinner riva av ett ansenligt antal av sina gamla storheter; som Where Have All The Good Times Gone, Lola, Til The End Of The Day och givetvis You Really Got Me. Kinks var annars kända för att undvika att spela sin gamla hits på konserterna, men här finns de med i alla fall.
Nr: 2064/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar