GEORDIE – DON´T BE FOOLED BY THE NAME – 1974
Geordie var bandet från Newcastle som aldrig riktigt lyckades. Bra låtar och några bra plattor räckte liksom inte. Det enda bandet idag är ihågkommet för är att sångaren Brian Johnson, han med sandpappersrösten, ersatte Bon Scott i AC/DC 1980.
Om AC/DC:s storhetstid är åren med Bon Scott eller med Brian Johnson är en sån där sak som gör att AC/DC-fansen kan råka riktigt i luven på varandra. För Geordies del inföll storhetstiden definitivt med Johnson.
Geordie hann med att göra tre plattor innan han lämnade. Don´t Be Fooled By the Name är den andra av dem, men den första som hamnade först i min samling, inköpt hos Ole på Skivor & Band samma dag den släpptes.
Idag ska den plattan tydligen vara ganska svår att få tag på, åtminstone finns det samlare av Geordie som påstår det.
Oavsett vilket är det en lysande rockplatta, glamrock närmare bestämt, väldigt tidstypisk för England och mitten av 70-talet.
Det är ett album samlare av 70-talets glamrock definitivt bör ha i sin hylla. Det inte minst för gruppens lite udda tolkning av House of the Rising Sun, som vissa älskar och andra avskyr.
Att Brian Johnsons röst var bandets största tillgång är inte svårt att inse. Det visar han inte minst i inledande spåret, fräcka och för ett glamrockband nästan hänsynslösa Goin´ Down. Det var den låten som fick mej att köpa skivan, tror till och med att jag bestämde mig redan under introt. Den är bra nu för tiden också, kan jag väl berätta, och den som lyssnar igenom hela skivan, vilket inte är svårt, inser att det finns flera andra godsaker också.
Geordies tid i rockhistorien blev kort. Men det var inte AC/DC som var den direkta orsaken. Brian Johnson lämnade Geordie redan 1976 för ett soloprojekt som ingen minns idag. Det skulle dröja fyra år till att bröderna Young hörde av sig.
Geordie utan Johnson försökte sig på en fortsättning och gav ut No Good Woman 1978 med tidigare inspelat material. Med Rob Turnbull som sångare släpptes 1983 skivan No Sweat. Ingen av dem kom upp i tidigare klass.
Ytterligare ett försök att återuppliva Geordie gjordes 1986, under namnet Powerhouse gavs en skiva ut. Inte heller det blev någon framgång och Newcastles stolthet vid sidan av fotbollslaget lades definitivt ner.
Nr: 14/2222
OBS! Favorit i repris. Den här LP:n skrev jag om i bloggens barndom men känner att jag behöver göra det nu igen.
Geordie var bandet från Newcastle som aldrig riktigt lyckades. Bra låtar och några bra plattor räckte liksom inte. Det enda bandet idag är ihågkommet för är att sångaren Brian Johnson, han med sandpappersrösten, ersatte Bon Scott i AC/DC 1980.
Idag ska den plattan tydligen vara ganska svår att få tag på, åtminstone finns det samlare av Geordie som påstår det.
Oavsett vilket är det en lysande rockplatta, glamrock närmare bestämt, väldigt tidstypisk för England och mitten av 70-talet.
Det är ett album samlare av 70-talets glamrock definitivt bör ha i sin hylla. Det inte minst för gruppens lite udda tolkning av House of the Rising Sun, som vissa älskar och andra avskyr.
Geordie utan Johnson försökte sig på en fortsättning och gav ut No Good Woman 1978 med tidigare inspelat material. Med Rob Turnbull som sångare släpptes 1983 skivan No Sweat. Ingen av dem kom upp i tidigare klass.
Ytterligare ett försök att återuppliva Geordie gjordes 1986, under namnet Powerhouse gavs en skiva ut. Inte heller det blev någon framgång och Newcastles stolthet vid sidan av fotbollslaget lades definitivt ner.
Nr: 14/2222
OBS! Favorit i repris. Den här LP:n skrev jag om i bloggens barndom men känner att jag behöver göra det nu igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar