DSCHINN – DSCHINN – 1972
Bilden på omslaget säger krautrock, vilket det dock inte är. Dschinn är ett tyskt hårdrockband från det tidiga 70-talet. De spelade bara in en enda LP. Att skivans färg är äckligt gröngul skulle nog en och annan tycka var en passande färg för denna LP. Det är dock inte alls rättvist.
Min skiva är en ganska ny återutgivning av denna tyska hårdrockklassiker. Det görs så många roliga skivor nu för tiden. Att det experimenteras med alla möjliga färger har blivit en lekstuga för dagens skivtillverkare.
Förr var det nästan undantagslöst svart som gällde. Men tanken med alla färger är bättre än man tror, det kan i vissa fall skilja ut de billiga nypressarna från originalen, vilket samlarna givetvis tycker inte är mer än rätt.
Den gröngula färgen på denna LP säger därför inget om Dschinn, som är ett i grunden ganska sympatiskt hårdrockband med en sångare vars engelska givetvis är så där charmigt tysk att man knappt förstår ett enda ord. Han är dock betydligt bättre än Hurriganes Remu Aaltonen som enligt ryktet inte kunde ett ord engelska utan bara ljudade.
Trots att jag verkligen gillar den här plattan och mer än gärna spelat den ganska ofta den senaste tiden kan jag inte påstå att Dschinn är ett särskilt originellt band.
Det är tydligt att de hittat sina ideér hos Uriah Heep och tidiga Deep Purple, vilket inte på något sätt är uppseendeväckande för tyska band från den här tiden. De flesta gjorde så.
Vad man möjligtvis skulle kunna påstå är spännande är Dschinns förmåga att leta fram ganska udda riff och rytmer, vilket man därmed skulle kunna härleda till krautrocken.
Trots det är låtarna alldagliga dock inte alls tråkiga. Det roligaste är emellertid att bandet avslöjar ett ganska stor kärlek till gammal hederlig rock´n´roll. Lite Motörhead alltså...men utan nån Lemmy. Sista låten är dessutom en lånad popdänga, Yardbirds klassiker For Your Love. En kul avslutning på en äckligt gröngul vinylskiva.
Nr: 11/2222
Bilden på omslaget säger krautrock, vilket det dock inte är. Dschinn är ett tyskt hårdrockband från det tidiga 70-talet. De spelade bara in en enda LP. Att skivans färg är äckligt gröngul skulle nog en och annan tycka var en passande färg för denna LP. Det är dock inte alls rättvist.
Min skiva är en ganska ny återutgivning av denna tyska hårdrockklassiker. Det görs så många roliga skivor nu för tiden. Att det experimenteras med alla möjliga färger har blivit en lekstuga för dagens skivtillverkare.
Förr var det nästan undantagslöst svart som gällde. Men tanken med alla färger är bättre än man tror, det kan i vissa fall skilja ut de billiga nypressarna från originalen, vilket samlarna givetvis tycker inte är mer än rätt.
Den gröngula färgen på denna LP säger därför inget om Dschinn, som är ett i grunden ganska sympatiskt hårdrockband med en sångare vars engelska givetvis är så där charmigt tysk att man knappt förstår ett enda ord. Han är dock betydligt bättre än Hurriganes Remu Aaltonen som enligt ryktet inte kunde ett ord engelska utan bara ljudade.
Trots att jag verkligen gillar den här plattan och mer än gärna spelat den ganska ofta den senaste tiden kan jag inte påstå att Dschinn är ett särskilt originellt band.
Det är tydligt att de hittat sina ideér hos Uriah Heep och tidiga Deep Purple, vilket inte på något sätt är uppseendeväckande för tyska band från den här tiden. De flesta gjorde så.
Vad man möjligtvis skulle kunna påstå är spännande är Dschinns förmåga att leta fram ganska udda riff och rytmer, vilket man därmed skulle kunna härleda till krautrocken.
Trots det är låtarna alldagliga dock inte alls tråkiga. Det roligaste är emellertid att bandet avslöjar ett ganska stor kärlek till gammal hederlig rock´n´roll. Lite Motörhead alltså...men utan nån Lemmy. Sista låten är dessutom en lånad popdänga, Yardbirds klassiker For Your Love. En kul avslutning på en äckligt gröngul vinylskiva.
Nr: 11/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar