”Paul Kelly gör alltid bra grejer”

PAUL KELLY – POST – 1985

Paul Kelly har i mitt skivsamlade och lyssnande nu uppnått statusen att efter varje skiva jag hör konstaterar jag ”han gör alltid bra grejer”.

Okej, det finns en påstådd svag länk i mitt resonemang. Men det är i så fall den enda. Och jag tycker inte att den är alls svag, men det finns andra som gör det...
De få som har koll på australiensaren Paul Kelly anar nu säkert att det är hans album Post från 1985 jag ska dra fram ur mörkret. Och det stämmer.

Så här tycker jag: Paul Kelly är en fantastisk historieberättare. Jag begriper inte hur han kan få en så hemsk historia som Incident On South Dowling, om grabben som inte kunde rädda sin flickvän när hon satte i halsen...och sen blev anklagad för mord...till en rolig historia...men det gör han.

Alla låtarna på Post har något att berätta. Paul Kelly gör (alltid) bra låtar. Flera av melodierna från Post, som delvis är en akustisk historia med sparsmakat komp, kom tillbaka på hans senare 80-talsalbum, men då som rocklåtar; From St Kilda To Kings Cross, White Train, Little Decisions, den otäcka historien om grabben med med flickvännen i graven...

Om de låtarna är bäst på Post eller på Gossip och Under The Sun är en smaksak. Jag kan inte välja.

Det är dessutom en modig skiva. Paul Kelly lämnade med Post pubrock och skrål bakom sig* för filosofiska utläggningar och historieberättande. Under några år lirade han sen ganska tuff rock och sågs som Australiens svar på Bruce Springsteen.

Men på 90-talet kom han tillbaka till den musik han gjorde på Post. Och det var då han blev folkets hjälte på allvar i Australien. Post var alltså före sin tid...

Nr: 6/CD

* Hans två första album, Talk och Manila.