En förbannat bra Roxy Musicplatta

ROXY MUSIC – STRANDED – 1973

Stranded är den första Roxy Musicskiva där Brian Eno inte är med. Han hoppade av efter de två första. Så med de taskiga erfarenheter jag tyckte mig ha av Bryan Ferry kändes det inte som någon tveksamhet. Den här LP:n kunde ju inte vara bättre än For Your Pleasure, eller?

Det var därför jag lät bli att skaffa skivan. Under många år tittade jag snett på den när den dök upp i skivbackar man bläddrade i. Men där lurade jag mig själv. Jag har ändrat mig. Stranded är en förbannat bra Roxy Music-skiva.

För trots vad jag trodde mig veta har här Ferry ännu inte börjat kladda runt i disco-synth-glamourpop-svängen. Det var ingen självskriven lag att Roxy Music bara gjorde kassa skivor efter Enos avhopp.

Visst är Stranded dekadent och stilmedvetet elitistisk, men jag måste säga att det är snyggt gjort. Det är dessutom helt i linje med bandets två första album, som är precis så dekadenta som det var meningen att de skulle vara. Och att Stranded också skulle vara det. Det går inte att låta bli att tycka om låtar som A Song For Europe och Mother of Pearl, som faktiskt är fantastiskt bra rocklåtar.

Eller varför inte Psalm, som nog är en psalm egentligen, men blir något helt annat här. Amazona är också ett märkligt stycke musik, som det tar tid att lyssna in sig på.

Nej, Stranded är ingen sån där sprudlande liten popskiva som bara glimrar förbi i strandkanten. Den ligger närmare Bowies Hunky Dory och Diamonds Dogs än glittrig glamrock. Den är bra. En av Roxy Musics främsta vågar jag nog påstå. Nu för tiden.

Nr: 1916/2222

OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare (länk), men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.