KIN PING MEH – 2 – 1972
Tyska Kin Ping Meh började sin karriär som coverband och snodde låtar från storheter som Deep Purple och Blood Sweat & Tears. Därför är det inte förvånande att de på sitt andra album gav sig på Beatles Come Together.
Come Together är dock på inget sätt huvudnumret på skivan, även om låten säkert skulle vara en hisnande upplevelse inte minst för gamla beatlesfans. Kin Ping Meh hade en ganska grovhuggen inställning till brittisk pop och gav låten en alldeles egen och mycket personlig prägel i denna tyska kraut/bluesrockversion. Rekommenderas, men dock mest för att den är så annorlunda.
Kin Ping Mehs andra album, som anses vara ett av gruppens främsta tillsammans med debutskivan, är dock inget renodlat krautrockalbum. Kin Ping Meh höll sig oftare till bluesrock och hårdrock än till den mer experimentella krauten.
Alltså knappast kraut, men ändå så pass nära att man med lite god vilja placerar dem i krautfacket ändå. Till fördel för detta ställningstagande har Kin Ping Mehs musik en hel del likheter med grupper som Deep Purple och Uriah Heep.
Den här LP:n är lite en mer vågad sak än första skivan, Kin Ping Meh ger sig här gärna ut på lite märkliga spår som verkar kunna utmynna i precis vad som helst. Dock når de sällan hela vägen fram, låtarna slutar lite för ofta med ett frågetecken; varför blev det så här?
Nr: 1396/2222
Tyska Kin Ping Meh började sin karriär som coverband och snodde låtar från storheter som Deep Purple och Blood Sweat & Tears. Därför är det inte förvånande att de på sitt andra album gav sig på Beatles Come Together.
Come Together är dock på inget sätt huvudnumret på skivan, även om låten säkert skulle vara en hisnande upplevelse inte minst för gamla beatlesfans. Kin Ping Meh hade en ganska grovhuggen inställning till brittisk pop och gav låten en alldeles egen och mycket personlig prägel i denna tyska kraut/bluesrockversion. Rekommenderas, men dock mest för att den är så annorlunda.
Kin Ping Mehs andra album, som anses vara ett av gruppens främsta tillsammans med debutskivan, är dock inget renodlat krautrockalbum. Kin Ping Meh höll sig oftare till bluesrock och hårdrock än till den mer experimentella krauten.
Alltså knappast kraut, men ändå så pass nära att man med lite god vilja placerar dem i krautfacket ändå. Till fördel för detta ställningstagande har Kin Ping Mehs musik en hel del likheter med grupper som Deep Purple och Uriah Heep.
Den här LP:n är lite en mer vågad sak än första skivan, Kin Ping Meh ger sig här gärna ut på lite märkliga spår som verkar kunna utmynna i precis vad som helst. Dock når de sällan hela vägen fram, låtarna slutar lite för ofta med ett frågetecken; varför blev det så här?
Nr: 1396/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar