Deprimerande och svart av Eels

EELS – ELECTRO SHOCK BLUES – 1998

Så ohyggligt deprimerande och svart. Men utan tvekan ett storverk. Electro Shock Blues är ett av de mest känsloladdade album jag hört. Och det går rakt in i hjärtat.

Mark Oliver Everett är inte den första att använda sig av sin konst för att ge uttryck för sin sorg. Lou Reed gjorde det på Magic And Loss efter att ett par av hans närmaste vänner gått bort, Neil Young gjorde det på Tonight´s The Night.

E, som Mark Oliver Everett kallar sig, bearbetar på detta album sin sorg och vanmakt efter systerns självmord och att flera vänner vid samma tid drabbades av svåra sjukdomar och dödsfall.

Därför är Electro Shock Blues nästan överväldigande. E är vanligtvis en indiepopens kanalje, en skämtare och spjuver, men inte här. Detta är Eels minst rockiga album. Trots det är albumet inte svårlyssnat på något sätt.

E använder sig av sin beprövade teknik med knepiga ljudloopar som ger hans musik ett mycket speciellt sound. Tekniken med barnramsor som grund för texterna finns där också. Och trots allt mörker finns det ändå något positivt i hans texter. E pekar ut vägen framåt, mitt i sitt eget elände.

Ett förtydligande: Mark Oliver Everett kallade sig i början av sin karriär för E. I början av 90-talet gav han ut ett par soloalbum under det namnet. När han sedan ”bildade” sin grupp fick den namnet Eels.

Nr: 191/CD