The Musical Box: Cashman & West i Garfunkel-frisyrer

torsdag 11 augusti 2011

Cashman & West i Garfunkel-frisyrer

Som inbiten skivsamlare får man ibland stå ut med saker man helst skulle vilja vara utan. Till exempel Cashman & West och deras album Moondog Serenade. En skiva från 1973, amerikansk smörpop i världsklass.
Enkelt, tänker väl de flesta då. Skit i den där jävla skivan. Ge bort den, eller sälj den billigt till nån annan som inte heller begriper bättre...

Nja, så lätt går det inte.
För samlar man på skivor från Dunhill Records, vilket jag gör, men just nu önskar att jag inte gjorde, är grejen att ha så många som möjligt, eller som utopi, alla.

Cashman & West, de elaka små plågorisen, gav ut ALLA sina skivor på Dunhill. Bara av den anledningen står deras plattor i min samling.

Den lilla trösten är att de bara gjorde tre album. Sen gav de upp och startade ett skivbolag tillsammans i stället, vilket inte heller gick så där jävla bra...
Och så lite om Moondog Serenade då. Det är en sån där skiva i mängden. Det finns en massa artister, särskilt amerikanska, som låter nästan exakt likadant. Jag tror skivbolagen på den tiden använde karbonpapper när de skakade fram sina ”stjärnor”.

England Dan & John Ford Coley, Seals & Croft, Anne Murray (visserligen från Kanada, men ändå) och ett gäng till, ungefär så låter Cashman & West också.
Och så tror jag de snodde frisyrerna från Art Garfunkel...och då kan det ju bara gå på ett sätt...

6 kommentarer:

  1. Jag har ärligt talat aldrig riktigt fattat grejen med att vilja samla allt som givits ut på ett visst skivbolag. Möjligen kan jag förstå det om det är fråga om ett bolag som bara gett ut plattor inom en viss genre eller med en viss musikalisk inriktning.

    T.ex. hade jag en gammal kompis som samlade alla singlar som gavs ut av brittiska 2 Tone Records. Det var i någon mån begripligt eftersom 2 Tone bara gav ut brittisk ska och enstaka punk/new wave-plattor. Jag vet också någon som samlar på allt som givits ut av det tyska jazzbolaget MPS, vilket jag också kan fatta eftersom det bolagets utgåvor stil- och soundmässigt ofta liknar varann.

    Men varför väljer man att samla på allt som givits ut av Dunhill?

    SvaraRadera
  2. Tja va fan. Det började med Steppenwolfs For Ladies Only för många år sen...
    Och sen en del obskyra amerikanska hårdrocksband, Bush, Atlee och sånt.
    Sen upptäckte jag att Dunhill gjort en del amerikanska pressningar av lite udda engelska plattor, Andwella, Grapefruit, Colosseum.
    Och helt plötsligt visade det sig att jag hade närmare 30 dunhillplattor...
    och eftersom Mamas and Papas och några till tidiga psykedeliska band gjort skivor på Dunhill och det dessutom fanns en hel del dunhill-band som jag inte hade koll på blev jag lite nyfiken på dem också och började leta efter de plattorna...
    men allt är ju inte lika bra...har jag ju räknat ut nu...som mina rödhåriga kompisar tex.
    Det roliga är väl att man får bredda sig en del, Four Tops och Thelma Houston har gjort skivor på Dunhill tex. Och de hade jag knappast lyssnat på annars.

    SvaraRadera
  3. Four Tops tillhör ju mina personliga favoriter bland soulgrupper från 60-70-tal. Jag har ett gäng gamla vinyler med dem. Visserligen har jag alltid förknippat dem med Motown, men jag ska kolla om jag har någon Four Tops-platta som givits ut av Dunhill.

    Förresten, är/var inte Dunhill även ett cigarettmärke?

    SvaraRadera
  4. De här Four Tops-plattorna kom ut på Dunhill:
    Live in Concert -74
    Keeper of the castle -72
    Main street people -73
    Meeting of minds -74

    Fanns eller finns nog cigarettmärke, och dessutom tändare som heter Dunhill. Men de har inget med skivbolaget att göra. Dunhill Records fanns mellan 65-75, sen blev de uppköpta av ABC.

    SvaraRadera
  5. Se på f-n! Jag har ju både "Main street people" och "Keeper of the castle"! Den förstnämnda innehåller (om jag minns rätt) en låt som användes i Johnny Pates soundtrack till filmen "Shaft in Africa". Lite kul att ha den plattan, med tanke på att det på senare år uppstått en stark kult kring just soundtracks från s.k. blaxploitation-filmer.

    SvaraRadera
  6. ABC Records tog över Dunhill på 70-talet, det är därför en hel del soulartister gavs ut på bolaget.
    Å nu måste jag ju lyssna på Main street people...

    SvaraRadera