200 spänn för Baby Grand

Den här skivan hittade jag under avdelningen rariteter hos en skivhandlare i Göteborg. Baby Grands debutalbum från 1977.

Baby Grand var tydligen början till det som senare skulle bli The Hooters, och alltså ville han ha närmare 200 spänn för den. RARE! ni vet...

Jag tänkte inte alls köpa den, men kom på att den där skivan hade jag nog stående hemma. Den hängde med när jag köpte en packe lågbudgetplattor nångång i mitten av 80-talet.

Jag spelade den väl nån gång, men den åkte rätt snabbt in i facket för sånt som inte var värt att komma ihåg.
Och där fick den stå kvar till nu.

Det där med hur dyra skivor är och hur bra de är hänger givetvis inte alls ihop. Det handlar mest om hur tokiga folk är som köper dem.

Det är möjligt att Baby Grand-plattan är ganska ovanlig. Men den är fan inte värd att lyssna på särskilt ofta.

Jag kan väl tycka att Baby Grand gör rätt bra låtar, trallvänlig amerikansk pop med ett lite halvhjärtat försök att vara experimentella – progressiva.

Ungefär som Crack the Sky, City Boy och andra såna där gäng i ingenmansland.

Däremot har jag problem med sångaren i bandet. När jag spelar skivan väntar jag bara på att han ska falla ner avsvimmad på grund av syrebrist. Det låter väldigt ansträngt med andra ord.

Några låtar jag skulle vilja spela igen har jag inte hittat. En jag däremot ska akta mig för i framtiden är Can´t Keep It Inside.

Där låter Baby Grand som Bee Gees. Det gör de på ett par ställen till när jag tänker efter.

Så, nej. Några 200 kronor skulle jag aldrig betala för Baby Grand. Men jag tänker naturligtvis inte sälja den jag har. Det är ju en raritet...

Nr: 1549/2000