Det första jag slås av när jag lyssnar på Zappas platta One Size Fits All är ljudet. Det här är en väldigt behaglig skiva att lyssna på. Musiken är bara skön att höra, ljudet liksom strömmar ut genom högtalarna.
Och det trots att det här en platta som stora delar består av improviserad jazz och rakbladsvassa gitarrsolon. Och så är funklegenden George Duke med och river skinnet blodigt med ett antal giftiga synthriff.
Det här är förmodligen mer en skiva för de riktiga zappa-fansen. Här finns inte några catchiga popmelodier, som på Overnite Sensation och framför allt har den inte mycket med föregångaren Apostrophé att göra, som vid en jämförelse med denna känns ganska löjlig.
Jag ställer dock gärna One Size Fits All bredvid Overnite Sensation. För musiken på skivorna är ganska lika - förutom det där med melodierna då - för jämför man dem bara på det sättet blir Sensation nästan en mainstreamplatta.
Nej, One Size Fits All är krångligare och väldigt mycket mer instrumental. Kanske lite för mycket på sina ställen för att det ska bli riktigt bra.
Inca Road kan, trots den läckra ljudbilden, bli påfrestande vid allt för många upprepningar. Men varför spela den för ofta?
Det kan man i stället göra med San Ber´dino och Sofa No 1 och Sofa No 2. det är sköna grejer.
Det finns de som hävdar att det här skulle vara någon slags rockopera eller konceptalbum. Det är möjligt. I så fall lär det handla om en soffa där det enda gemensamma är de två sofflåtarna och bilden på skivomslaget...
Hur den historien slutar har jag aldrig räknat ut. En ledtråd kan kanske vara att Frank sjunger den sista sofa-låten på tyska...
Nr: 1571/2000
Hej Olle!
SvaraRaderaKul att du tycker om Zappa's musik. Han är enligt många musiker den största kompositören i modern tid.
Frank Zappa var välkänd för de höga krav han hade på musiker och han var perfektionist. Den musik han komponerade framförde hans orkester framgångsrikt och med stor teknisk precision. Improvisationer var endast tillåtna vid signal från Zappa.
Zappas kompositioner är unika av flera olika skäl. Den collageartade kompositionstekniken, kompositionernas rytmiska mångfald, lånen från många stilområden inom seriös musik och underhållningsmusik, de ständigt inflätade musikaliska citaten, det ironiska och satiriska inslaget i musik och text, de spetsfundigt uttänkta arrangemangen – allt går utöver "den trånga omkretsen av det formförråd som definieras som typiskt för rockmusik".
Tyvärr gick han bort allt för tidigt då han drabbades av prostatacancer.
Mvh
Eric