SUPERTRAMP - CRISIS? WHAT CRISIS - 1975
”Allt är relativt” var ett uttryck som kom på modet under ett av mina gymnasieår. Det användes till allt, från att tala om hur packad den eller den varit under helgen till att beskriva betyget på senaste tentan i franska.
Det urartade dock rätt snabbt till uttryck som ”På frågan om jag bor i Mullsjö, kan jag bara svara: Allt är relativt”, eller ”Det är klart att mitt busskort inte är förfalskat, men ALLT ÄR RELATIVT...”.
Mitt i denna intellektuella stjärnstorm damp Supertramps album Crisis, What Crisis? ner i skivhögen, på tal om det där med relativt, alltså.
För det var en rätt bra skiva, skulle väl en del kunna påstå. Andra skulle nog dra sig till minnes att de verkligen HATADE den där jävla plattan. Medan en tredje nog fortfarande hävdar att den är Supertramps enda och oantastliga mästerverk.
Jag håller mig dock till grundidén i den här texten. Crisis! What Crisis? var relativt bra.
Jag grundar detta på ett antal påståenden.
1. Det finns ett par riktigt starka låtar här, som till exempel A Soapbox Opera och Just a Normal Day.
2. Plattan är alldeles för ojämn, det finns ett par rejält träiga bottennapp också. The Meaning, Two of Us och Another Man´s Woman. De har jag svårt för.
3. Den kommer inte på långa vägar upp i nivå med Crime of the Century från 1974. Om någon skiva ska utnämnas till ”mästerverk” är det den.
4. Det är artrock, i alla fall delvis*.
Skivan kom 1975, om nån undrar.
* Texten är redan fånig. Om jag skulle satt in en mening med ”relativt” även här inser till och med jag att den skulle bli mer än lovligt löjlig...
”Allt är relativt” var ett uttryck som kom på modet under ett av mina gymnasieår. Det användes till allt, från att tala om hur packad den eller den varit under helgen till att beskriva betyget på senaste tentan i franska.
Det urartade dock rätt snabbt till uttryck som ”På frågan om jag bor i Mullsjö, kan jag bara svara: Allt är relativt”, eller ”Det är klart att mitt busskort inte är förfalskat, men ALLT ÄR RELATIVT...”.
För det var en rätt bra skiva, skulle väl en del kunna påstå. Andra skulle nog dra sig till minnes att de verkligen HATADE den där jävla plattan. Medan en tredje nog fortfarande hävdar att den är Supertramps enda och oantastliga mästerverk.
Jag håller mig dock till grundidén i den här texten. Crisis! What Crisis? var relativt bra.
1. Det finns ett par riktigt starka låtar här, som till exempel A Soapbox Opera och Just a Normal Day.
2. Plattan är alldeles för ojämn, det finns ett par rejält träiga bottennapp också. The Meaning, Two of Us och Another Man´s Woman. De har jag svårt för.
3. Den kommer inte på långa vägar upp i nivå med Crime of the Century från 1974. Om någon skiva ska utnämnas till ”mästerverk” är det den.
4. Det är artrock, i alla fall delvis*.
Skivan kom 1975, om nån undrar.
* Texten är redan fånig. Om jag skulle satt in en mening med ”relativt” även här inser till och med jag att den skulle bli mer än lovligt löjlig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar