Foghats tuffa attityd

Vart tog Foghat vägen?
De var ju hur stora som helst i mitten av 70-talet med låtar som Trouble Trouble, Honey Hush och Wild Cherry. Skittung rövsparkande boogierock. Fan så mycket tuffare än ZZ Top (som var BRA på den tiden).

Men idag hör Foghat knappast till de där banden man minns, med viss rätt. För så där väldigt avancerade och banbrytande var aldrig Foghats låtar.

Deras första album från 1972 är mer amerikansk boogie rock än det mesta annat. Vilket är helt fel förresten. Foghat var engelsmän uppväxta i skuggan (och tillsammans med) storheter som Savoy Brown och Peter Greens Fleetwood Mac. Och fostrade av det hårda turnélivet genom brittiska småstäder och rökiga, ölindränkta pubar.

Gitarristen Lonesome Dave Peverett, basisten Tony Stevens och trummisen Roger Earl hade alla lirat med Savoy Brown innan de bildade Foghat. När den här skivan skulle göras stack de över till USA för att spela in den. Så det där amerikanska soundet är kanske inte så konstigt.

På omslaget ser skivan ut att kunna vara gjord av ett gäng inåtvända hippies. Men det stämmer inte det heller. Det här är tung hård rock.

Knappast nyskapande och innovativ, men med massor av energi och attityd.

Två riktigt bra låtar finns det på den här plattan. I Just Want To Make Love To You, en Willie Dixon-cover, och Maybelline, en låt de snodde från Chuck Berry.

Det finns en hyfsad låt till också, Trouble Trouble, en som Foghat gjort själva. Men resterande låtmaterial är inte lika vasst.

Det här med låtskrivande var 1972 inte Foghat grej.
De ville lira rock.
Attityd var det!

Kul att veta: skivan är producerad av Dave Edmunds.

Nr: 1376/2000