Idag för 31 år sedan, den 8 december 1980, blev John Lennon skjuten utanför sitt hem i New York.
Det är en sån där dag jag fortfarande minns tydligt.
Jag fick höra nyheten direkt på morgonen när jag kom ut i köket där hemma. Klockan var kvart i sex, jag låg i lumpen och skulle upp till A 6 regemente. Det var busväder ute.
Efter så många år trodde jag inte att Yoko Onos album Seasons Of Glass från 1981 skulle beröra mig så mycket som det gör. Men det gör det.
Det var förmodligen helt nödvändigt för Yoko Ono att uttrycka sin sorg på det sättet. Men det är på ett sätt en otäck skiva. Inte bara för att John Lennons blodiga glasögon finns med på skivomslaget. Och pistolskotten före No, No No.
Det är en skiva så fylld av sorg och vrede att den till och med nu för tiden känns kvävande. Men den är ändå oerhört kraftfull.
Jag skulle nog vilja påstå att den här plattan är den starkaste Yoko Ono gjort, även om jag önskat att den aldrig skulle behövts spelas in.
Den kan bara plockas fram nån enstaka gång då och då. En sån här dag kanske. För även om John Lennon var en av vår tids största musiker, vill jag inte bli påmind om den sorg så många upplevde så länge efter hans död.
Nr: 249/2000
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar