ELOY - METROMANIA - 1984
Hm, det här var en besvikelse, Eloys album Metromania från 1984. Jag hade ju nånstans hört att Eloy hade en svacka på 80-talet. Men det var lite värre än jag trodde.
Det var kul när jag hittade den i en begagnataffär på Andra Långgatan i Göteborg. Men inte alls lika kul när jag spelade den.
Eloy har alltid haft en tendens att planka, men här är de fel ute tycker jag. Metromania låter som om Frank Bornemann en längre tid suttit begravd med hörlurarna i ett av 80-talets större snedsteg, symfonisk hårdrock representerad av band som Asia, Journey och vissa årgångar av Yes.
Jämfört med gruppens 70-talare och tidiga 80-talare är det här inte bra.
Eftersom jag gillar Eloy nästan helt utan förbehåll har jag trots allt hittat några ljuspunkter på Metromania.
- Frank Bornemanns tyskengelska – igen.
- De långa berättande och nästan filosofiska texterna är desamma. Att de inte funkar ihop med plastrock är naturligtvis en helt annan sak.
Nr: 1825/2222
Hm, det här var en besvikelse, Eloys album Metromania från 1984. Jag hade ju nånstans hört att Eloy hade en svacka på 80-talet. Men det var lite värre än jag trodde.
Eloy har alltid haft en tendens att planka, men här är de fel ute tycker jag. Metromania låter som om Frank Bornemann en längre tid suttit begravd med hörlurarna i ett av 80-talets större snedsteg, symfonisk hårdrock representerad av band som Asia, Journey och vissa årgångar av Yes.
Jämfört med gruppens 70-talare och tidiga 80-talare är det här inte bra.
Eftersom jag gillar Eloy nästan helt utan förbehåll har jag trots allt hittat några ljuspunkter på Metromania.
- Frank Bornemanns tyskengelska – igen.
- De långa berättande och nästan filosofiska texterna är desamma. Att de inte funkar ihop med plastrock är naturligtvis en helt annan sak.
Nr: 1825/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar