Gav man ut en skiva 1976 med namnet Teenage Depression får man nog skylla sig själv för att bli instoppad i punkfacket.
Men Eddie and The Hot Rods är knappast punk, även om de kanske gav punkgenren en musikalisk knuff i rätt riktning. De var nämligen bättre än många andra nya band. Det visade de i alla fall på sin andra platta, Life On The Line från 1977.
Eddie and The Hot Rods är mer garagerock än punk. Och har definitivt rötterna i den brittiska pubrocken. Förmodligen närbesläktade med både The Records och Dr Feelgood.
Life On The Line hamnade i min samling bara av en anledning, hitlåten Do Anything You Wanna Do.
En låt som nu för tiden finns med på varenda punksamlingsplatta med bara lite självaktning. Den var ännu bättre då, kan jag berätta.
Nåja, nu är det väl knappast nån punklåt. Men en sak hade Eddie and The Hot Rods gemensamt med Sex Pistols och de andra hjältarna i tuppkam. Det är ett ruggigt tryck i låtarna och tempot är högt.
Eftersom det här utspelade sig på den tiden när man verkligen LYSSNADE på sina skivor, tog det inte särskilt lång tid innan jag upptäckte en hel rad kanonlåtar till på Life On The Line.
Jag har inte en aning om Telephone Girl räknas som nån av skivans bättre spår, men den satte sig av nån anledning. Den är fortfarande bra.
För att inte tala om Quit This Town och Beginning Of The End. Riktigt bra grejer!
Fan vad jag är nöjd över att inte ha gjort mej av med den här skivan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar