POLICE – OUTLANDOS D´AMOUR – 1978
Alla trodde Police bara var ett nytt punkband när Outlandos D´Amour dök upp 1978. Men varför skulle folk tro något annat när de inledde LP:n med Next To You, en punklåt? Ett punkband var det sista Police var, men att de hade ett extra kraftfullt energifält omkring sig förstod nog alla.
Next To You hade inte särskilt mycket gemensamt med resten av skivan. Det var i låtarna som följde Police visade att de var ett av sin tids största artrockband. De mixade new wave och jazzrock med reggae- och skarytmer och skapade en alldeles egen väg genom popdjungeln.
Police hittade dessutom balansen. Outlandos D´Amour hade all den charm som ett debutalbum skulle ha i slutet av 70-talet.
Det var stökigt, rebelliskt och farligt, trots att det egentligen handlade om smart och mycket egensinnig pop.
Det finns en rad fantastiska låtar på den här LP:n. So Lonely, där Bob Marleys No Woman No Cry måste funnits med i bakgrunden när den skrevs.
Roxanne, Stings eget ode till de prostituerade. Och inte minst Can´t Stand Losing You, som är skivans fräckaste och läckraste spår.
Att Police öppnade med Next To You har kanske sin förklaring i att de trodde att de på så sätt snabbare skulle nå ut till skivköparna. 1978 var det utan tvivel punk som gällde, knappast jazzinspirerad pop.
Det lyckades. Det snackades mycket om Police, alla köpte deras skivor och alla älskade Roxanne.
Nr: 271/2222
Alla trodde Police bara var ett nytt punkband när Outlandos D´Amour dök upp 1978. Men varför skulle folk tro något annat när de inledde LP:n med Next To You, en punklåt? Ett punkband var det sista Police var, men att de hade ett extra kraftfullt energifält omkring sig förstod nog alla.
Next To You hade inte särskilt mycket gemensamt med resten av skivan. Det var i låtarna som följde Police visade att de var ett av sin tids största artrockband. De mixade new wave och jazzrock med reggae- och skarytmer och skapade en alldeles egen väg genom popdjungeln.
Police hittade dessutom balansen. Outlandos D´Amour hade all den charm som ett debutalbum skulle ha i slutet av 70-talet.
Det var stökigt, rebelliskt och farligt, trots att det egentligen handlade om smart och mycket egensinnig pop.
Det finns en rad fantastiska låtar på den här LP:n. So Lonely, där Bob Marleys No Woman No Cry måste funnits med i bakgrunden när den skrevs.
Roxanne, Stings eget ode till de prostituerade. Och inte minst Can´t Stand Losing You, som är skivans fräckaste och läckraste spår.
Att Police öppnade med Next To You har kanske sin förklaring i att de trodde att de på så sätt snabbare skulle nå ut till skivköparna. 1978 var det utan tvivel punk som gällde, knappast jazzinspirerad pop.
Det lyckades. Det snackades mycket om Police, alla köpte deras skivor och alla älskade Roxanne.
Nr: 271/2222
Jo, jag minns också att Police klassificerades som ett punk- eller new wave-band när de debuterade. Det gjorde ju väldigt många nya artister som kom fram i slutet av 1970-talet. Jag kommer ihåg att till och med Dire Straits omtalades som ett punkband i någon tidig recension!
SvaraRaderaPersonligen har jag alltid haft lite svårt för Police, även om jag inte kan förneka att de var drivna musiker med en personlig stil. Det är någonting med Stings låtskrivande och sångstil som jag ogillar, utan att riktigt kunna sätta fingret på vad. Men, som sagt, rent objektivt går det förstås inte att förneka att Police hade kvaliteter.
police svek punken
SvaraRadera